Minneshögtid.

Traditionellt är det varje allhelgonaafton en vacker minneshögtid i Björna kyrka. Jag och KäraHu var bland de som vr samlade. Vid det tillfället  är det även ljuständning för alla som avlidit i församlingen under året. En mycket fin tradition tycker jag. Jag var också och kollade ljusen och lyktorna på våra anhörigas gravar. De lyste väldigt fint. Det var en anslående syn att se alla de ljus som var tända över hela kyrkogården. En mycket fin allhelgonahelg även om det verkar som det blir rätt kyligt i natt. Redan n är det inemot minus 9 grader. Men det är faktiskt rätt bra om det fryser till lite innan vi får mer snö. Ordentlig kärnis på sjöarna och väl fruset i markerna är en förutsättning för någorlunda säker skoteråkning senare i vinter.

För ett antal år sedan var jag en allhelgonaafton upp vid stugan i Hemsjön och från altanen hörde jag kyrkklockorna ringa in helgfriden. Jag fick då inspiration att skriva en dikt som heter ”Tankar vid en klockas klang”.  Jag bifogar den till minblogg ni i kväll.

Tankar vid en klockas klang.

Långt i fjärran hörde jag klockornas ljud,

genom hädangångnas ande, en hälsning från Gud.

De vill höja sin röst  i allhelgonatid,

för att ge oss ett budskap om stillhet och  frid.

Så minns vi de alla som gått före oss

bland myller av mänskor de var blott ett bloss

Men vår Herre och Mästare ger oss ett bud,

alla som svunnit var älskad av Gud.

Så var de blott flarn uppå tidens hav

vid en evig sekund blev de bäddad i grav.

Men de lever bland oss med de minnen de gett

till tröst uti saknaden har Gud så berett.

Så lever vi blott med den styrka Gud ger,

ty han med  sin omsorg till den sörjande ser.

Han ger oss förtröstan, tro och hopp

till dess också vi fullbordat vårt lopp.