Omsorgsfull vård eller ”vårdslöshet”

I dag hade jag anledning att göra ett av mina återkommande besök på vårt äldreboende Björnaborg. Imponerades än en gång över hur väl omhändertagna de äldre blir. Ett sådant uppträdande från personalen gör att de tycks trivas med sin vistelse. Situationen har på senare år blivit så att sådana som placeras i särskilt boende, som det heter, är så mycket mer vårdkrävande än som var fallet bara för ett antal år sedan. Därför försöker vi anpassa andakterna och göra dem så enkla som möjligt. Sången och musiken är ett viktigt inslag därvid.

Det finns väl inte något som  berör människor så djupt som frågor om vård och omsorg. I debattartiklar och på insändarsidor är vårdfrågorna ständigt föremål för allmänhetens intresse. Varje morgon när jag slår upp mitt husorgan skummar jag först av ledarsidan och därpå följande insändarsida. Inte en dag går utan att Västernorrlands landsting skuffas och knuffas mellan tyckarnas olika åsikter. Dessvärre är innehållet i vissa yttranden emellanåt relativt magert. De allra flesta inläggen är fulla av irritabla vändningar och uttryck där man i stort sett endast skönjer skribentens behov av att vädra sin ilska. Jag menar tvärtom att varje tyckande om eventuella missförhållanden alltid skall åtföljas av förslag till alternativa åtgärder.

Utan att ha någon politisk vinkling vare sig åt ena eller andra hållet måste man krasst konstatera att vårdfrågorna inom vårt landsting har hamnat i en verklig rävsax. Enda trösten därvid är att de är i gott sällskap av de flesta andra landsting. Av olika orsaker, som skulle fordra en mängd A4-sidor att redogöra för, har Landstinget hamnat i en ytterst prekär situation  både resursmässigt och organisatoriskt. Ett förhållande som propagandamässigt  är ytterst känsligt både inom och utom verksamheten. Signaler om förändringar, och framförallt indragningar, i verksamheten tolkas alltid negativt oavsett hur väl motiverade de är. Man måste ta i beaktande att det råder skriande brist på kompetent personal inom vårdsektorn. Samt att sådana som hyser djupgående  lojalitet till sin arbetsplats i dagsläget är mycket få. Resultatet av sådana signaler blir således att enheter  snabbt dräneras på kompetent personal. Med ty åtföljande oro på arbetsplatsen. Tyvärr är det en pestsmitta som sprider sig både inom den öppna såväl som inom den slutna vården. En situation som inte kan förändras enbart genom politiska beslut. Jag tror att det kommer att ta mycket lång tid att vända landstingsskutan åt rätt håll så att den åter får vind i seglen

I någon kommandeblogg skall jag vädra mina åsikter om det kostsamma stafettläkarsystemet, därför Gonatt och gomorron.