Lite om käk och käkar.

Läste i dag i vårt husorgan en liten notis som hade rubriken ”Våra käkar ett arv från en utdöd haj. Efter nya fossila fynd som gjorts i Kina har man således konstaterat att vi ärvt vår käkkonstruktion från en sedan miljoner är tillbaka utdöd hajart som hette Pansarhaj. Man har fastställt att den nutida människan har samma sorts käke som dessa fossila hajar hade. Detta kan vara förklaringen till att en del människor är synnerligen glupska av sig. Det kan törhända  utgöra en anledning till att spekulera om vi kanske är sammansatta av olika delar från en radda utdöda arter. Sett ur den synvinkeln är det verkligen lyckat att det blev en så pass gedigen konstruktion ändå.

När vi käkar och lyxigt partajar

en biffstek på restaurangen

med  käkar från  utdöda hajar

man behöver ej vara bangen.

Fast käken är gammal och sliten

den tuggar så gott den kan

ock genom segaste biten

det ”hajar” nog varje man.

Kanhända om många eoner

kanske vårt käkgarnityr

brukas av andra personer.

Minsann ett stort äventyr.

Det kallar man återanvändning

bland alla de stora geschäften

Så går det i en handvändning

av hajar att få sig på käften.