Vila.

Så är det åter söndagskväll efter en ljuvlig vilodag. Helgens kyrkobesök var förlagt till lördagskvällen. Då var det sittning i den berömda ”Lördagssoffan”. I den satt en fotbollsspelare och tränare från Umeå FC. Han intervjuades förnämligt av Hanna Mattebo. Efter en obotlig hjärnskada i samband med en match blev han helad genom goda vänners förbön. Hans berättelse gjorde starka intryck på de många åhörarna. Personligen tyckte jag det var häftigast med läkarens journalanteckning. ”Helt botad efter förbön”. I dag spelar ha åter fotboll som kapten och tränare för laget.

Till det fogar jag en liten dikt som heter:

Aftonbön

När dagen lider mot sitt slut

dess larm och strid har ebbat ut

hörs en sång om livet

och verket tagit sin tribut

aftonfrid har gjort debut

med allt som oss är givet.

Då riktar vi oss med vår sång

mot högre höjder som en gång

skall våra själar lisa

Om jordens dal än synes trång

vår vandringtid här bliver lång

vi bör vår herre prisa.

Så vänder vi ännu ett blad

i våra många dagars rad.

får ro för själ och sinne

Nu spelas nattens serenad

som lyser frid i land och stad

när vilans tid är inne

Vi ber en bön om stilla ro

och ljuvlig frid uti vårt  bo

när aftonen sig sänker

då vi funnit har vår tro

som har till himmelen en bro

och slutlig harmoni oss skänker

Vår Herre mitt i livet står

och ljuvlig frid vårt sinne når

när vi på himlen tänker.

Så än hur våra dagar går

i själen stilla ro vi får

när aftonstjärnan blänker