Frostigt.

Det har varit lite frostigt nu en tid med minusgrader om nätterna. Även om det tillhör årstiden är det ändå en rätt stor omställning. En liten tröst är det att det är så soligt och fint om dagarna. Det är också väldigt vackert med alla de granna höstfärgerna. Varje årstid har sin tjusning när an får leva mitt uppe i den.

I mina gömmor hittade jag en liten dikt som jag bifogar med just ovanstående tema.

Frostbiten.

När frosten biter näsa och kind

och blåser den kalla nordanvind

vittnar det mest om höst

Löven faller från Alm och Lind

man blir om snö och kyla mind

då finns det just ingen tröst

När man då villsamt vankande går

undrar så smått vilken vinter vi får

hur den möjligen blir

de många rönnbär kanhända spår

kanske får vi även en vinter i år

över vårt kalla revir

Hösten kan ock vara särdeles skön

med gulnande löv som förr varit grön

som visar en fager nyans

Då omvandling sker i blommor och frön

materien minner om milda miljön

som tronar i kunglig glans.

Men kanske en gång vi återfår

i leende livet en grönskande vår

med spirande blommor och blad

En värmande fläkt över buskar och snår

nejden som åter skimrande står

en grönskande skön kavalkad