En julrepris.

Det må tillåtas mig att så här före jul bjuda er något som jag sannolikt har lagt in i min blogg vid något tidigare tillfälle. Men jag tycker att det passar så bra några dagar före julafton. Det var ju ändå en viktig del av julfirandet förr i tiden nämligen julgrisen.

Av den orsaken bjuder jag er än en gång:

Julgrisens memoarer.

Jag föddes en gång med en stor syskonskara

min moder som skötte oss var en riktig gris

Stor ömhet och omsorg fick jag erfara

vi mådde som svin på alla sätt och vis

Så småningom fick jag en egen tjusig stia

den blev min boning på denna fagra jord

Med toa och ställe där jag kunde  mig klia

varje dag fick jag  gå till rikligt dukat bord.

Jag fick mjöl och potatis och svinaktig målla

Det var för en gris en stärkande diet

Jag tänkte att det här kan väl aldrig hålla

det finns uppenbar  risk att jag blir alltför fet.

En profet kom och ställde en underlig fråga

tror du, min vän, på något  liv efter jul?

Sådana tankar kunde alls inte mig plåga

jag levde som prins i mitt grevliga   sjul.

Där jag hade min boning i världarnas vimmel

mitt liv skulle vara en lång evighet

Att tänka på tvärstopp och grisarnas himmel

var långt från misär och  svårmodighet

Men en grådaskig dag i decembertid

allting plötsligt blev tämligen svart

Jag begrep inte ett dugg men fick åndå frid

ett hastigt slut på  så lyckosam start.

Men skinka rullader och smaklig sylta

på julbordet bidrog jag svinaktigt  med

Jag var ändå en rätt nyttosam gylta

även om det fasligt i skinnet sved.