Kyligt på Tallbacken.

Förrst en rättelse angående mitt körkortsprov. Det är naturligtvis inte förrän tolfte december 2017 som det blir sjuttio är sedan. Således om tvä år. Månne man får uppleva den dagen?

Det har brännt till och blivit en del kyla över Tallbacken. Termometern visar i kväll så nära 13 grader minus. Jag skulle tro att  nere mot Storsjön är det nog mellan 15 och 20 grader kallt. Jag tycker att det är bra om det blir ordentligt med kyla innan det kommer allt för mycket snö. Det blir rejäla kärnisar på sjöarna och myrar och våtmarker får möjlighet att frysa till ordentligt. Detta med tanke på eventuella kommande skoterfärder senare i vinter.

Inomhus har vi det varmt och mysigt så vi lider inge nöd.

Häromdagen åt vi ytterligare ett festligt julbord när vi som medlemmar i pensionärsföreninen Fyrklövern hade den förmånen. Det föranleder mig att återigen minnas tillbaka till min barndoms jular. På den tiden var det nämligen ingen jul före julafton. Alla förberedelser till trots  var det  en väl bevarad tradition att inte ta ut något av julen i förskott. Men då julens fröjder begynte på julafton var det med ett rikt julbord baserat på det som det genuina bondehushållet kunde åstadkomma. Julgrisen var slaktad och tillredd med skinka, pressylta och härliga kotletter ,revbensspäll och hemlagad leverpastej. Det slaktades också en spädkalv som reddes till härlig sylta, kalvstek och andra läckerheter. Tunnbröd fanns det gott om. Egenkärnat smör. Ost och messmör fick man från mejeriet. Egenodlad potatis och rödbetor fanns det gott om. Min mamma var en mästare på att bereda läckra  stömmings och sillinläggningar. Lutfisk som beretts och lutats efter alla konstens regler fanns ochså på julbordet. Den dignande måltiden avslutade ofta med Vattlingon en rätt som nog var hälsosam an inmundiga för att neutralisera all den feta maten. Risgröt åt vi lite senare på kvällen som avslutning av dagen.

Min farbror Kristoffer hade diktat många fina dikter som han läste vid olika tillfällen. Men eftersom han  i stort  sett hade alla sina dikter i sitt eget huvud tog han merparten av dem med sig i graven. Jag minns några fragment av en dikt om julens fröjder som han åstadkommit. Oavsett om det annars var fattigt och torftigt kunde man alltid fira en riktig jul med god mat i överflöd. Så här lyder diktfrgentet:

Skinka, griföttern, sylta å körven

de gör att tarparskörven,

uti sitt enkle lille sjul

en gang öm åre fo känn att dä ä jul.

Med det ser vi fram emot en fin och fridfull julhelg.

Gonatt och gomorron.-