Avliden ännu en tisdag.

De rektangulära paketen förtsatte att i en aldrig sinande ström rinna ut ur Avliden. Kajse, som var helt upptagen av kinasatsningen i Ingjongdong (betyder ingenendaverlever), var tacksam för att det funkade någorlunda för LKAB. Efterhand som fabriken där närmade sig

färdigställandet blev Kajse allt ivrigare att tillgodogära sin deras språk. I alla fall så påass mycket att hon skulle kunna hålla invigningstalet . Naturligtvis skule hon vara på plats när den stora dagen var inne.

Kineserna hade så smått börjat leverera några av deras egentillverkade rektangulära paket. Det var synnerligen nödvändigt eftersom kunderna stod, eller snarare låg, på kö för att ta plats i dessa. Till att börja med blev det en del strul vid hopmonteringen eftersom det insmugit sig ett fel vid översättningen av den medföljande instruktionstexten. När den synnerlige invecklade monterinsproceduren var klar visade det sig nämligen att botten hade hamnat där locket skulle sitt och vice versa. Föremålet för den avlidnes slutstation hade helt simpelt hamnat upp och ner. Detta dilemma löste man genom att placera kunden med sitt stelnade ansikte nedåt och sedan man noggrant tillslutit rummet vände man hastigt det hela. Dettta i förhoppning om att den avlidne också vände sin näsa i vädret. Detta var mycket viktigt eftersom det kunde innebära vissa komplikationer på domens dag om man inte då var rätt förberedd d.v.s hade rätt inställning till det hela.

Men det kan man ju inte med säkerhet veta eftersom historien i kommande avsnitt ännu inte är det minsta utfunderad. Det är således höljt i samma disiga dunkel som det alltid har varit. Därmed

Gonatt och gomorron.