Vårt dagliga bröd.

Brödet var en viktig del i kosthållningen förr i tiden. I våra trakter var det hembakade tunnbrödet det allt igenom dominerande. Särskilt inför julhelgen var det angeläget att skaffa sig ett gediget förråd av tunnbröd. Det var ju  också lättare på vintern att bevara brödets färskhet genom att man kunde förvara det i något utrymma som erbjöd frostgrader i vinterkylan. Det blev kanske i någon svale eller i ett kallt förråd i någon visthusbod eller dylikt.

I mitt barndomshem under trettio och fyrtio-talet hade vi vanligtvis ett gott förråd av tunnbröd under vintern. Genom att vi hade egen bakugn i källaren var det inga svårigheter på det viset. Jag minns att under min upväxttid var det två tanter i bygden som skötte tunnbrödsbaket för vår del. De två hette ”PelleKristina” respektive ”NickeKritina. I dagligt tal sam man bara Pellekeck å Nickekeck. I ett jättestort tråg hade min ömma moder stöpt en deg av 25 liter mjölk. Som lillpojke tyckte jag den var enorm, minst en halv kubikmeter. Under ett som jag tyckte drygt dagsverke förvandlade de två tanterna denna enorma deg till härliga tunnböd. Vi förvarade brödet i en svale till källaren där det under större delen av vintern var ninusgrader. På så vis hade vi färsk tunnbröd hela vinterhalvåret.

I morgon har vi hyrt samhällets bagarstuga för att baka julbröd. Då kommer också familjen från Järved och deltar i framställningen av tunnbröd. Vi tycker det är jätteroligt att den kommande generationen är intresserad av att lära  sig konsten att baka tunnbröd. Det vore sorgligt om den inte skulle leva vidare. Jag får väl i kommande blogg meddela er resultatet av morgondagens insats.