Snöslask.

För Västernorrland hade SMHI utfärdat en klass-2-varning för alltför rikliga snömängder. Ända upp till 30 eentimeter snö skulle det singla ner över oss. Nu blev det inte så farligt ändå eftersom det var uppblandat med rätt stor andel regn. Ett litet prov på vad som komma skall fick vi i alla fall. Så det är väl bara att tacka och ta emot.

Efter det här lilla provet verkar dat ska bli  en period med kyligare väder och uppehåll. Det är inte osannolikt att den här snön också kommer att försvinna eftersom det inte är den minsta gnutta tjäle i marken ännu.

Den här grådaskiga perioden innan det blir riktig vinter är rätt påfrestande tycker jag. Det finns för närvarande inte så många ljusgimtar i den vädrade tillvaron. Det enda fina med vädret just nu är att det blir  en vag anledning att skriva en blogg. Dessvärre en rätt vanlig och ingen som ”sticker ut” på det minsta sätt. Därför en liten vers:

Rakt ut i vädret.

Om vädret kan man skriva en drapa

även om det syns meningslöst

Om vädret kan man repa och rapa.

Men ändå. Till intet nån tröst.

I vädret kan man ock prata

helt meninglösa fraser

Man kan tex kraxa som skata

några smakiga fula grinaser.

I vädret kan man också spå

hur det i framtiden bliver.

Fastän man ej kan förstå

hur illa man detta beskriver.

I vädret man kan också nosa

efter dofter av alla de slag.

Fast dessa mest flyger sin kosa

med dem har man ändå fördrag.

Vädret kan man också släppa

så att det påverkar miljön

Och efteråt saligen knäppa

sina händer i innerlig bön:

För vädret, som en ständig källa

till meningsfyllt liv och behag

Så nu är det bara att ställa

in sig på ny morgondag.

En fin gest.

I dag följde jag en närståene till Örnköldsviks sjukhus för invärtes fotografering. Medan jag satt i centralhallen och väntade iakttog jag alla som passerade. En del gick fort och med spänstiga steg medan andra av skilda anledningar tog det väldigt lugnt. En del till och med linkade fram. Jag satt så till att jag kunde observera de som registrerade sig vid centralkassan. Av och till var det rätt många som kom så det tidvis var köbildning. Vårt förnämliga landsting i Västernorrland har då arrangerat det så fiffigt att man kan riva åt sig en kölapp i en ålderdomlig tingest av mekanisk karaktär benämnd ”Kölappsautomat”. Alla satt med kölappar och väntade på sin tur när en äldre gumma kom trippande med raska steg, passerade rivgrejen och gick direkt till inskrivningsfönstret. När den vänliga damen i luckan upplyste henne om att här gäller det att ha en lapp med rätt könummer blev hon lång som en skurborste i synen. Detta observerades av en medelålder herre med att barn i sällskap som tydligen hade den nummer som stod i tur. Resolut går han fram till damen och ger henne sin kölapp varpå damens ansikte spricker upp i ett soligt leende.

Det kan tyckas  vara en banal händelse men ack så fint. En vänlig liten gest som vittnade om sann medmänsklighet. I stället för att gnälla och gnöla löste mannen det på ett suvernt sätt. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg det. Jag har i min blogg många gånger pläderat för just detta fina medmänskliga sätt att vara. Ack vad en vänlig liten tanke kn förändra vårt förhållande till varandra. En liten dikt ja skrivit någon gång får illustrera detta:

Ett enda litet ord.

En enda liten ord en gest av vänlighet

”Hej hur har du det i dag? måhända räcker

Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet

en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.

En enda liten blick av vänlighet som strålar

kan bota sår som sargat mången själ

Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar

som  skänker tröst för både fri och träl

Och när du slösar med  ett litet handslag

en blyg beröring, en vänligt menad gest

En kram, ett förstulet litet famntag

förvandlas livet till en glansfull segerfest.

Vi är tillsammans, vi är skapta för varann

att sprida hoppets ord till någon  som vi ser

En livsuppgift så god och rik och sann.

som verklig sinnesfrid  åt livet ger.

Den slagne som du möter kan få vård

med ett leende vid dina ögons ljus

i en trång tillvaro,  i en värld så hård

finns hopp om frihet mitt i livets brus

Vi kan gemensamt forma livets mönster

när vi ärligt bryr oss om varann.

Åt en vilsen kan vi öppna hoppets fönster

som skänker oss en värld så rik och sann.

Något om årstider.

Av någon anledning har vi delat upp året i fyra årstider. Trolig orsak kan vara det väder som dominerar just den perioden. På våra breddgrader är vi vädermässigt beroende av den vinkel solen har. Under vinterhalvåret har det gamla klotet en sådan vinkel gentemot kraftkällan, solen, att vi får mindre del av dess energi. Däremot under sommarperioden har norra delen av vårt land tillgång till solljus dygnet runt. Det innebär variationer i vädret som gör att det blir klimatmässiga cykler.

Jag tror att denna växling av årstider gör livet lättare att leva. Man kan lugnt säga att varje årstid har  sin charm och behag, även om vi kanske gillar våren mer än hösten. Just nu är vi inne i ”gråhösten” som jag kallar den. Ju äldre jag blir har jag allt svårae att se något behag i just den tiden. Redan på eftermiddagen känner man mörkret sluta sig omkring en och man vill bara kura kura. När snö och vinter träder in på scenen blir det genast lite ljusare. Dessutom upplever man julen med alla traditioner som inverkar på ens psyke och trivsel.

Vären är en underbar årstid eftersom den inger förhoppningar om mera ljus och värme. Snösmältningsperioden tycker jag på våra breddgrader, är väl längt utdragen. Men när det väl lider mot sommar och värme går det så mycket fortare. Den sommar som vi upplevde härförliden var ju alldeles underbar. Tropisk värme vecka efter vecka. Sommarens början i juni och kring midsommartiden var ju inte av det mest attraktiva slaget, men som sagt blev vi ju kompenserade.

Så får vi leva livet rikt oavsett vilken årstid vi råkar hamna i. Så är den bistra verkligheten. Och, som någon  sa; Det går en dag i sänder, med en natt emellan. Så sant som det är sagt.

En natt emllan ja, det påminner mig om att det snart är dags att förändra livet till horisontalläge.

Gonatt och gomorron.

Snöblask.

I dag var jag upp till vårt fritidshus vid Hemsjön. Trots att det var allhelgonadag och alla våra hädangångna pockade på uppmärksamhet ägnade jag en del av tiden åt att städa på tomten lite. Det var en hel del bråte som låg kvar efter den gamla altanen som låg och skräpade. Det var nödvändigt att får undan det innan vintern lägrar sig på allvar över  nejden.

Efterhand började det att snöa. Eftersom det var någonting mitt emellan snö och regn blev det väldigt blött. Trots detta och iförd en regnkappa kunde jag fullfölja arbetet. Meddelst diverse eldning kunde jag få riktig mysvärme i stugan vilket naturigtvis förgyllde tillvaron.

Väl hemkommen från uppdraget var det dags att kolla på MODO-s match mot HV. Till att börja med  var det som vanligt för mitt älskade ishockeylag att de blev överkörda av motståndarlaget och efter 2 perioder låg de under med 3-1. Då tänkte man givetvis att nu är det kört. Men MODO kom ut till tredje perioden som ett helt annat lag samtidigt som HV gjorde ett tämligen slarvigt intryck. Efter drygt halva tredje perioden ledde MODO med 4 mål mot 3 vilket föranledde motståndarna att trampa gasen i botten för att om möjligt kvittera. Tack och lov. Efter mycken vånda och diverse nagelbitande kunde MODO ändå vinna me 3-4  och tog därmed tre viktiga poäng.

Helgonen som egentligen tarvat mera uppmärksamhet i dag får ta emot en ursäkt men jag tycker att det varit en mycket intressant och givande allhelgonadag. Framförallt en dag för de levande.

Gonatt och gomorron.