Julhandel

Läste en artikel i tidningen som berättade att årets julhandel väntas slå nytt rekord i omfattning. Närmare 70 milljarder kronor skall vi enligt prognosen handla för inför julen. Givetvis gläder sig handelsmännen åt den positiva prognosen. Då kan man sätlla sig frågan om vi är så mycket lickligare och gladea när helgen är över och den grå vardagen börjar igen. En god del av affärernas budskap går ut på att om du inte har pengar till dina julinköp kan du enkelt och snabbt låna pengar. Efter en simpel kreditprövning i affärens kassa kan du med ens disponera pengar för dina mer eller mindra kloka inköp. Men lån skall återbetalas mestadels till rena ockerräntan, vilket kan innebära att den grå efterjulvardagen blir ännu gråare, ja kanske till och med helsvart.

I gårdagens blogg nämde jag lite grand om romernas svåra situation. Jag är av den uppfattningen att deras tiggande på gator och torg inte är någon slutgiltig lösning för deras del. Det är endast palliativt = uppehållande. Skall man fä en förändring till stånd måste den förändringen göras i deras hambyar. Genom rätta insatser kan man höja deras levnadsstandard och därmed deras status i det samhälle de är medborgare i. Då kunde en promille av vår juhandel, det vill säge cirka 70 miljoner kronor, vara en god bit på väg. Vad jag kan förstå är romerna föremål för viss förföljelse i sitt hemland varför det även måste till en attitydförändring gent emot denna folkgrupp.

Hoppets Stjärna har ett projekt där de går in och på ort och ställe söker förändra strukturen i deras byar och sanhällen. Det är ett mycket tålamodskrävande arbete som säkert kommr at ta läng tid att förverkloiga. Men med de rätta resurserna är jag övertygad att det kan komma att bringas till fullbordan. Om vi avstår en futtig tusendel av vårt frossande inför julhelgen kan det säkert vara till större nytta än en ynka krona i en pappmugg,.