Ett tjugofemårsminne.

Det är i dagarna tjugofem år sedan Berlinmuren började rivas. Då hade den  varit en skiljelinje mellan öst och västberlin sedan natten mella 12-13  augusti 1961. Säledes nära trettio år. Många var de flyktförsök som gjordes under de åren. En del flög med luftballonger och enkla hemmagjorda flygplan över till friheten. Andra grävde tunnlar. Det sägs att den längsta tunneln under muren var 145 meter långt och gick på 12 meters djup. Fast den endast var 70 centimeter hög lyckades ett stort antal människor fly genom den  innan den så småningom upptäcktes.

Endast några dagar tidigare befann jag mig i Berlin på en studieresa. Jag deltog i en grupp av byggfolk från vårt område där vi informerades om olika byggprojekt som faktiskt var i gång den tiden i både öst och västberlin. Jag minns att vi flögs från Arlanda med Airoflot i ett ryskbyggt plan, mycket trångt och bullrigt. Vi landade i östberlin men skulle tillbringa de första dagarna i västberlin. När vi skulle passera muren vid Chek-Point Charlie var vi tvingade att ha visum. Det gick så till att i ena ändan av ett rum köpte vi för två D-mark (i västvaluta naturligtvis)  en biljett och med den i handen promenerade över golvet i ett rum och lämnade den varvid det var fritt fram att passera gränsen till västberlin.

Redan då var västtyskarna långt för sina grannar i öst med att bygga nya fabriker och bostadshus. Meddelst en förnämlig kvinna som på klingande svenska infomerade oss fick vi en god inblick i bostads och byggnadsläget i de båda stadsdelarna.

De flesta i Berlin hade då kännedom om att muren skulle komma att rivas varför många var framme och hackade bitar ur den som souvernirer. Jag har själv an rätt stor skål med betongbitar som en gång varit en del av muren.

I dag är öst och väst åter förenade, även om de första gemensamma åren var ytterst ansträngande för Tysklands ekonomi. Öttyskland hade stora investeringsbehov eftersom dess infrastruktur var så gott som körd i botten. I dag har Tyskland tilsammans med Sverige en av de starkare ekonomierna inom EU.

Även en åldrig man som undertecknad bloggskrivare är i det sammanhanget väldigt intresserad hur det går med vår ekonomi nu framöver. Jag tror att det behövs gemensamma tag därvid..

Gonatt och gomorron.