Det handlar om mat.

De flesta som läser min blogg känner vid det här lget till att den senaste tiden har ett gäng matglada herrar samlats regelbundet i Björnaskolans skolkök fär att färkovra sig i den ädla kulinariska matlagningskonsten.

I kväll var det dags för den stora finalen då vi bjudit in respektive för att traktera dem med en trerättersmiddag. Menyn av en Laxstoast som förrätt, en Porterstek som varmrätt och med Toscapäron som avslutning uppskattades alldeles förträffligt. Förrätten hade vi förberett så tll vida att vi i måndags lade en laxfilé för gravning. Isidor Sjökvist, vår matledare, bestod med ett alldeles ypperligt recept som visade sig ge ett alldeles ypperligt resultat. Efter tio sammankomster har vi blivit ett rätt väl sammansvetsat gäng som alla funnit sina roller. Så medan en del förberedde portersteken var det några andra som förberedde tosten med den gravade laxen applicerad.

När våra gäster var på plats kunde de serveras superfina bröd garnerade med laxen inklusive tillbehör. Mat skall inte bara vara läcker den skall också vara en fröjd för ögat. Med detta hade de lyckats alldeles utmärkt. Under tiden hade ”portergänget” tillrett steken som tar sin rundiga tid eftersom den under nära två timmar skall genomkokas i den underbart goda och kryddiga vätskan. Tack och lov funkade det så bra för oss så att vi kunde servera varmrätten i rätt tid. Trots en liten fadäs med såsen. När vi skulle reda den blev det lite för kraftig värme på plattan så såsen kokade över och en god del hamnade på spisen. Som tur var behärskade vi situationen så väl att våra gäster inte märkte något.

Den avslutande desserten med Toscapäron kom också på bordet i rätt tid. Givetvis uppskattades också den av våra gäster. Möjligen skulle den ha fått vara inne i ugnsvärmen ett antal minuter till. Det är nämligebn så att med  skolkökets ålderdomliga spisar som säkert härstammar från förra seklet är det lite si och så med ugnsvärmen. Ugnarna verkade lite ”trötta” vilket vi haft svårigheter med även vid tidigare tillfällen.

Sammanfattningsvis blev det ändå en  välfdigt lycked avslutning där våra gäster inte bara trakterades utan också använde ”bordets gemenskap” till en givande samvaro. Det har också varit en mycket trivsam kurstid där vi trivts väldigt bra tillsammans. Den goda sammanhållningen och samvaron har varit ett stimulerande inslag i vår härliga pensionärstillvaro. Tack för den tiden.