Rättshaveri

Efter att ha sett Uppdrag granskning i kväll ställer man sig osökt frågan om vårt lands rättsväsende håller på att haverera. Den senaste tidens misstänbkta så kallade justitiemord där våra dömande instanser ignorerar solklar bevisning är en skrämmande utveckling.

Därför är det angeläget att våra politiker genom välskrivna lagregler och större krav på våra domstolar gör stora ansträgningar att bromsa denna sorgliga utveckling. En stilla önskan är att den nya regering tillsammans med andra partier,  sätter sig ner för att finna en utväg ur denna misär.

Varje åtalad, vare sig det är en svensk eller invandrare skall kunna garanteras en opartisk och värdig behandling. Det är mycket viktigt tycker jag att de som är föremål för eventuellt utvisningsbeslut kan garanteras en korrekt bedömning.

Där har också polisen en mycket grannlaga uppgifta genom att göra noggrana och korrekta utredningar. I det fallet har jag en känsla av att organisationen lider svårt av bristande resurser. Allt för många ärenden av vikt avskrivs eller läggs ner av den anledningen. Det bidrar naturligtvis också till en omfattande rättsosäkerhet.

På den sista tiden har det även dykt en rad organisationer och företag som utger sig för att verka för rättssäkerheten men som inte på något vis uppfyller lagens krav på opartiskhet eftersom girigheten i många fall står i första rummet.

Sorgligt, sogligt.

En blogg i natten

Att fylla ett ark med meningslösa ord

med någoit som inte är något att skriva om

Att äga det som sitt kall på vår jord

att aldrig lämna en sida tom

Kanhända det tycks meningslöst

så tomt och så tomt det kan bli

Möjligen kan det vara en tröst

det ändå finns någon mening däri.

När man sen besudllat en sida

med ord som inget budskap har kvar

Kan man med orden själva ses strida

enär man ofta ej får något svar.

Kanhända det ändå finns någon mening

med detta ständiga ordbajseri

Måhända det är till en själens förening

med alla de ord  man ej finner sig i.

Således blir det väl ändå en kria

när man plottrar och klottrar med enstaka ord

så slutligen känns det som att befria

en ordfattig bloggare här på vår jord.

Ett tjugofemårsminne.

Det är i dagarna tjugofem år sedan Berlinmuren började rivas. Då hade den  varit en skiljelinje mellan öst och västberlin sedan natten mella 12-13  augusti 1961. Säledes nära trettio år. Många var de flyktförsök som gjordes under de åren. En del flög med luftballonger och enkla hemmagjorda flygplan över till friheten. Andra grävde tunnlar. Det sägs att den längsta tunneln under muren var 145 meter långt och gick på 12 meters djup. Fast den endast var 70 centimeter hög lyckades ett stort antal människor fly genom den  innan den så småningom upptäcktes.

Endast några dagar tidigare befann jag mig i Berlin på en studieresa. Jag deltog i en grupp av byggfolk från vårt område där vi informerades om olika byggprojekt som faktiskt var i gång den tiden i både öst och västberlin. Jag minns att vi flögs från Arlanda med Airoflot i ett ryskbyggt plan, mycket trångt och bullrigt. Vi landade i östberlin men skulle tillbringa de första dagarna i västberlin. När vi skulle passera muren vid Chek-Point Charlie var vi tvingade att ha visum. Det gick så till att i ena ändan av ett rum köpte vi för två D-mark (i västvaluta naturligtvis)  en biljett och med den i handen promenerade över golvet i ett rum och lämnade den varvid det var fritt fram att passera gränsen till västberlin.

Redan då var västtyskarna långt för sina grannar i öst med att bygga nya fabriker och bostadshus. Meddelst en förnämlig kvinna som på klingande svenska infomerade oss fick vi en god inblick i bostads och byggnadsläget i de båda stadsdelarna.

De flesta i Berlin hade då kännedom om att muren skulle komma att rivas varför många var framme och hackade bitar ur den som souvernirer. Jag har själv an rätt stor skål med betongbitar som en gång varit en del av muren.

I dag är öst och väst åter förenade, även om de första gemensamma åren var ytterst ansträngande för Tysklands ekonomi. Öttyskland hade stora investeringsbehov eftersom dess infrastruktur var så gott som körd i botten. I dag har Tyskland tilsammans med Sverige en av de starkare ekonomierna inom EU.

Även en åldrig man som undertecknad bloggskrivare är i det sammanhanget väldigt intresserad hur det går med vår ekonomi nu framöver. Jag tror att det behövs gemensamma tag därvid..

Gonatt och gomorron.

Novembersöndag.

Det är novembersöndag och  lite disigt och grått. Dock inte så kallt. Termometern visar några plusgrader.. Eftersom vi är gäster här i Umeå blir vi uppassade på allra bästa sätt.  Denna dag har vi bland annat spenderat på ett besök i Hedlundakyrkan där vi var med om en mycket fin gudstjänst.

Efter gudstjänsten och kyrkkaffet dästädes gjorde vi ett besök på ett museum här i Umeå. Det är en anläggning knuten till universitetets Campus för konststuderande. En mycket påkostad anläggning i flera plan där det visas  en mängd olika konstarter. Sannerligen inte så vanliga. Till exempel visade de på ett plan hur man kunde projicera fantastiska bilder av besökarna som passerade ett visst fält. Bilder som antog de mest konstnärliga uttryck genom utvecklad datateknik. Helt väsensskilt från den konst som i forna tider förmedlades av Van Gogh och Dardel. Det var slående exempel på hur konstarterna inte är statiska utan föremål för ständig utvecking.. Gjorde också ett besök vid Umeås nya resecentrum där de anlagt en passage under gatan förnämligt dekorerad och med citat ur Sara Lidmans författarskap. Jättessnyggt. Väl värt ett besök.

Som jag inledningsvis antydde blev vi väl omhändertgna av våra anförvanter i Umeå. Så dags att ställa kosan hem till Långviksmon igen. Det var lite mörkt och disigt och mycken trafik att köra E-fyran hemåt men det lyckades, så att vi nu är välbehållna och hemma i den underbara miljö som Tallbacken ger oss.

Gonatt och gomorron..

Vännäs.

Eftersom jag har fått tillgång till en dator skriver jag en liten kria till alla bloggdiggares stora förnöjelse.

Ett besök i Vännäs och en konsert har stått på programmet i dag. Den gick av stapeln i Johanneskyrkan och innehöll många fina inslag. Kammarkören från Hedlundakyrkan tillsammans med olika solister och musiker bjöd oss ett mycket lättlyssnat program.

 Det föranleder mig också att skriva några rader om just den tätorten. Liksom Långviksmon och en hel del andra orter efter norra stambanan kom Vännäs att etableras på riktigt i och med att norra stambanan byggdes. Sommaren 1892 var Oscar II upp till Vännäs för att inviga den då färdigbyggda sträckan. Vid den tiden var centralpunkten vid kyrkan i Vännäsby. Vännäs station blev också knutpunkt för en bansträckning ned till Umeå.

I och med den nya kommunikationen blev det fart på handel och industri. Ett stationssamhälle etablerades väldigt fort omkring järnvägen. Nya företag kom till och byggnationen tog väldig fart. Det är inte många som känner till det idag men Vännäs hade en gång i tiden också ett flygfält. Det låg rätt nära järnvägen nästan mitt inne i samhället. Jag har själv landat ett plan på det flygfältet. Jag minns att för att komma rätt på landningsbanan var man tvungen till att stryka alldeles nära järnvägsstationen. Jag minns också att landningsbanan var inte alldeles jämn utan hade en liten puckel som man helst skulle undvika vid landningen.

Som jag nämnt någon gång tidigare kom den frikyrkliga väckelsen att spridas efter den nybyggda järnvägen med rallarna. Vännäs missionsförsamling har under många år varit livaktig med stark förankring i bygden. Det var mycket intressant att beska just den bygden.

En liten utfärd.

KäraHustrun och jag kommer att göra ett besök i Umeå i helgen. Om det inte kommer någon blogg är ni informerade om orsaken

Ha en skön helg.

Dagens nonsensdikt

Allting är sig ganska likt

När man skriver dagens dikt.

I den finns ingenting av vikt.

Bara något konstifikt.

Om man blandar till och ger

Av tankar som blir fler och fler.

I detta bara nonsens  ser,

så blir det ej så mycket mer.

Då orden irrar runt  omkring,

Som dansare i  sluten ring

Och inte har ett uns av sting

Så blir det ändå ingenting

Den dag  i dag är dagens dag

Den är en dag av riktigt slag

Och känner jag mig trött och svag

får jag i dag ta nya tag.

Att livet som ett nonsens är

kan säkert ställa till besvär

Men en sanning som man lär

det är alltid som det är

Denna vers så meningslös

gör mig ändå spatiös

och bringar från en generös

sekiner till en medellös.

När jag fullbordat har mitt lopp

kan jag förnimma i min kropp

för att det ej ska bli en flopp

så är det  dags att sätta stopp.

Gonatt och gomorron

Ett datum.

”På morgonen den sjätte november låg dimman tät över Lützen” stod det i den gamla historieboken. En ödesdiger dag för Gustav den andre Adolf. Händelsen satte stopp för hans härjningr i Tyskland. Det var också vad jag kan förstå en vändpunkt för den svenska stormaktstiden. Officiellt var det ett religionskrig där man såg sig som försvarare av den protestantiska läran, som en figur vid namn Gustav Vasa introducerat i vårt land. Inte av religiösa skäl utan av ekonomiska, nämligen för att komma åt de enorma rikedomar som samlats i katolska kyrkan. De svenska härar som på 1600-talet i Jesu namn härjade i Europa var inte Guds bästa barn. Åtskilliga rikedomar beslagtogs och fördes hem till Sverige.

Varje år den sjätte november firar vi han minne genom att inmundiga ett bakverk. I detta kan ligga en viss symbolik eftersom hela hans agerande med strider ute i Euroåpa var ett enda ”bakverk”.

Gustav Adolfbakelse är en bakelse som äts till minne av Gustav II Adolfs dödsdag den 6 november 1632. 

Händelsen och hans livsverk har i alla fall fått så stor betydelse att det föranlett undertecknad  att ägna en seriös och allvaligt menad blogg till hans minnes bevarande. Däremot bir det troligen ingen bakelse. Möjligen en pannbiff eftersom nio edsvurna män varje måndag och torsdag ägnar sig åt matlagning. I morgon vid vår kulinariska samling skall vi nämligen slösa vår energi och talang på att laga superba rätter där just kötfärs ingår. Kanske blir det pannbiffar där kungens profil framträder. En gourmetisk innovation av kungligt snitt.

För att lagra energi för denna extraordinära insats på matlagningskonstens arena finner jag det förenligt med god moral att under några nattliga timmar vila i guden Insomnias ljuvliga sköte.

Gonatt och gomorron.