injail

Alla inlägg under november 2014

Av Jöran Lundberg - 21 november 2014 23:29

Bara en vanlig hund – men.

Vid det här laget är väl större delen av svenska folket informerad om gatuhunden ARTURs öden och äventyr. Hur han hittades av ett kraftsportgäng längt uppe i Anderna, i Equador. Man började mata honom och eftersom mat var en bristvara för ARTUR slog han följe med laget. Ren självbevarelsedrift alltså

En av lagmedlemmarna tyckte så synd om den stackars kraken att han beslöt att ta med honom till Sverige och Örnsköldsvik. Efter mycken papperexercis och trixande hit och dit fick den stackars jycken inresetillstånd. Med mycken pompa och ståt landade han i  vårt kära fosterland. Händelsen var så unik och gripande att det blev ett nyhetsinslag i TV-aktuellt. Efter en karantänvistelse som omfatttar 4 månader får han ett tryggat hem och god omvårdnad här i Örnsköldsvik. I sammanhanget startade man också en insamling för att ARTURs omflyttning skulle kunna finansieras. Det berättas att det tog bara någon timme så fanns det många sköna tusenlappar på ARTURs konto Folk från när och fjärran led med det stackers djuret.

Samtidigt, under dessa gråkalla novemberdagar, sitter det tiggare utanför snart sagt varje butik i Örnskldsvik. En del sitter direkt på gatan med någon filt eller ponscho virad omkring sig med en pappmugg framför sig i hopp om att någon till äventyrs skall skänka dem en allmosa. Jag såg i dag en som till och med stod på knä hela tiden. Knäställningen som anses som den mest förnedrande. Den vittnar nämligen om total underdånighet.

Har ni tänkt på att dessa människor är i exakt  samma situation som ARTUR var. Konstant brist på mat, i stort sett utan social gemenskap. Utan tak över huvudet. Och medan ARTUR bara hade sig själv att tänka på har de flesta anförvanter  som de är pliktiga att dra försorg om. Med glatt hjärta går en efter en förbi dem, ofta med kundvgnar fullastade med livets överflöd, Nu har jag bestämt mig för att aldrig gå förbi någon utan att ge dem en liten gåva.

Samtidigt som det finns tusentals gatuhundar kvar i Equador finns det också romer i deras hemland som lever i en så mycket värre misär. På den misären finns det i nuläget ingen adekvat lösning. Man kan bara konstatera att några feta insamlingskonton öppnas inte för dessa stackare. Möjligen kan vi dra av en promille på kostnden för det omänskliga slöseriet vi bestär oss med inför den stundande fridens högtid som benämnes JUL. Men så blir nog icke fallet.

Av Jöran Lundberg - 20 november 2014 23:12


Det handlar om mat.

De flesta som läser min blogg känner vid det här lget till att den senaste tiden har ett gäng matglada herrar samlats regelbundet i Björnaskolans skolkök fär att färkovra sig i den ädla kulinariska matlagningskonsten.

I kväll var det dags för den stora finalen då vi bjudit in respektive för att traktera dem med en trerättersmiddag. Menyn av en Laxstoast som förrätt, en Porterstek som varmrätt och med Toscapäron som avslutning uppskattades alldeles förträffligt. Förrätten hade vi förberett så tll vida att vi i måndags lade en laxfilé för gravning. Isidor Sjökvist, vår matledare, bestod med ett alldeles ypperligt recept som visade sig ge ett alldeles ypperligt resultat. Efter tio sammankomster har vi blivit ett rätt väl sammansvetsat gäng som alla funnit sina roller. Så medan en del förberedde portersteken var det några andra som förberedde tosten med den gravade laxen applicerad.

När våra gäster var på plats kunde de serveras superfina bröd garnerade med laxen inklusive tillbehör. Mat skall inte bara vara läcker den skall också vara en fröjd för ögat. Med detta hade de lyckats alldeles utmärkt. Under tiden hade ”portergänget” tillrett steken som tar sin rundiga tid eftersom den under nära två timmar skall genomkokas i den underbart goda och kryddiga vätskan. Tack och lov funkade det så bra för oss så att vi kunde servera varmrätten i rätt tid. Trots en liten fadäs med såsen. När vi skulle reda den blev det lite för kraftig värme på plattan så såsen kokade över och en god del hamnade på spisen. Som tur var behärskade vi situationen så väl att våra gäster inte märkte något.

Den avslutande desserten med Toscapäron kom också på bordet i rätt tid. Givetvis uppskattades också den av våra gäster. Möjligen skulle den ha fått vara inne i ugnsvärmen ett antal minuter till. Det är nämligebn så att med  skolkökets ålderdomliga spisar som säkert härstammar från förra seklet är det lite si och så med ugnsvärmen. Ugnarna verkade lite ”trötta” vilket vi haft svårigheter med även vid tidigare tillfällen.

Sammanfattningsvis blev det ändå en  välfdigt lycked avslutning där våra gäster inte bara trakterades utan också använde ”bordets gemenskap” till en givande samvaro. Det har också varit en mycket trivsam kurstid där vi trivts väldigt bra tillsammans. Den goda sammanhållningen och samvaron har varit ett stimulerande inslag i vår härliga pensionärstillvaro. Tack för den tiden.

 

Av Jöran Lundberg - 19 november 2014 22:49

BloggKnegaNight.

Läste i dag i vårt husorgan en inbjudan till PechaKucha Night. Ett antal så kallade inspiratörer skulle medelst viss teknik under 6 minuter och 40 sekunder presentera olika teman. Genom det förfaringssättet hålls engagemanget på topp och passionen hamnar i fokus och når oanade höjder. Allt enligt den information som arrangörerna vill förmedla.

Då tänkte jag så här: Varför inte inbjuda alla min kära bloggdiggare till en BloggKnegaNight. Det skulle gå så till att hugade intressenter skulle med 6 meningar och 40 bokstäver ge stackars bloggskrivaren tips och uppslag om vad kommande inlägg kunde tänkas innehålla. Detta kunde ske genom att enkelt gå in och kommentera. Tackar på fähund.

Numera kan man likna ishockeylaget MODO vid en gammal atomubåt som kan vistas under isen hur länge som helst. De senaste veckorna har MODO varit under isen utan att någon gång ens nudda ytan vilket är en bragd för sig. Det är så illa att till och med en gammal MODO-supporter som undertecknad börjar få obehgliga känslor. Hoppas fortfarande på visst övervattensläge så småningom.

Gonatt och gomorron

Av Jöran Lundberg - 18 november 2014 23:30

Kära hustrun och jag.

vi åt Pizza till middag en dag,

ett konstifikt företag

 

Om den tillverkats i Prag

det vet inte jag.

Men det var en deg av något slag

Som utgjorde  underlag

för något sorts konstigt belag

av ost om ystats en ovädersdag

fått smak av ett blixztnedslag

som måhända var bakteriofag.

 

Med kryddor och sallad den fann vårt behag

Så vi njöt i fullaste drag

fast man signalerat väderomslag.

och att livet skulle gå över stag

 

Den var i alla fall ett ringa bidrag

till att ge oss livslust av renaste slag

och dessutom ett dråpligt inslag

i firandet av vår femtifemte bröllopsdag

hurra hurra hurra hurra säger jag.

 

 

Av Jöran Lundberg - 17 november 2014 22:25

Från bildarkivet

I dagens blogg försöker jag lägga isn några udda bilder av olika karaktär. Håll till godo.


 

 Först en bild från "Matmästarnas" sammankomst. Bilden visar en Paella med mång läcka ingrediienser. Matmästarna består av tio matglada män som träffas för gemensamma kulinariska insatser.


   

Några bilder  från Hemsjön som visar att även hösten kan ha sin tjusning.

Nu har snart vintern tagit över kommandot och landskapet får snart sin vinterdräkt som ven den kan ha sin skönhet  




Av Jöran Lundberg - 16 november 2014 22:00

Berättelsen om ett nöt.

I min ungdom brukade vi ett litet torp som i bästa fall gav så pass mycken gröda att vi kunde ha 4 till 5 kor och lite ungnöt. Man kunde inte undgå att lägga märke till att alla korna var särskilda individer. En del av kossorna var väldigt sällskapliga och sociala av sig. Man kunde klappa och prata med dem som om de vore ens bästa kamrater. Andra var mera avvaktande och stingsliga. Dem fick man ta med lämpor och inte förnärma dem i onödan. Om en lite udda ko  med ett gott temperament vill jag berätta.


Den fråga man ibland sig ställer

Kan man berätta om en ko

Men det nog snarare gäller

Att inte låta den frågan bero

 

Vi hade en gång en kossa hos oss

Av särdeles rödbrokigt slag

Hon hade ett namn som var Majros

Utrustad med kossors behag.

 

Med åren blev hon allt bredare

panpigt och stort kreatur

hon var alla kossors ledare

ett särdeles stingsligt djur.

 

Hon var inte god att tas med

Hon ägde ett hett temprament

Och hade alltid för sed

Att stingas och stångas frekvent.

 

Men hon gav oss mjölk uti stävan

Många liter vareviga dag

Så det var alltid vår strävan

Att vara till hennes behag.

 

 

 

 

 

 

 

.

 

Av Jöran Lundberg - 15 november 2014 21:12

Test

Jag kom på att det var ett tag sedan jag testade era kunskaper i Björnamålsordkännedom, varför jag skyndsamt försöker att åtgärda den bristen. Håll till godo.

Vad betyder.

  1. Pöttret      =   Det finns också något som heter Pöttertetn. Vad kan det vara?
  2. Schaljes =
  3. Hakarnskula =
  4. N´sinner =
  5. Dratt´n  =
  6. Meja   =
  7. Sveja  =
  8. Rättje  =
  9. Rekamarn  =
  10. Skvimpe  =
  11. Sternhövere  =
  12. Stärfore  =
  13. Blecka (vä öga) =
  14. Brinket =
  15. Bratt  =

Facit får ni om nåm da.

Av Jöran Lundberg - 14 november 2014 22:25

Sall försöka visa några bilder från Hemsjön som jag tagit i dag.

 

Bilden visar den nya altanen sedd från framsidan av huset.


 

Bilden visar den nya altanmöbeln som jhag tillverkat.  

 

Stolarna är stapelbara och i lätt konstruktion.    

Tvä bilder på den nya ljuskronan i trådslöjd som jag totat ihop. Den ger fint ljus i storstugan i en kombination av gammal och ny teknik. 

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12
13
14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27
28
29 30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards