En krutgubbe.

Den gamle rallaren sa till sin sonson att om han ville leva ett långt och friskt liv så skulle han strö lite krut på frukostvällingen varje morgon. Sonsonen lydde rådet och blev över hundra år gammal. Han efterlämnade fyra barn, tolv barnbarn och sexton barnbarnsbarn samt ett trettio meter djupt hål där krematioriet hade stätt.

Krutgubbar som är lite mer modesta finns här och var i våra bygder. En sådan är min gode vän Anders Nordström i Björna. Trots sin höga ålder (kring nittistrecket) och med diverse krämpor i sin kroppp håller han ändå igång. Han deltar i ”Gubbröran” varje vecka och gör där en hedervärd insats. Hans pappa var kassör för Modos björnaförvaltning och född på Norrbyskär. Jag tror att det Anders inte vet om björnabygden det är nog inte heller värt att veta. Ett mångårigt intresse för hembygden har gjort att han skaffat sig god kännedom om naturen och människornba. Heder åt en sådan man.