En fin gest.

I dag följde jag en närståene till Örnköldsviks sjukhus för invärtes fotografering. Medan jag satt i centralhallen och väntade iakttog jag alla som passerade. En del gick fort och med spänstiga steg medan andra av skilda anledningar tog det väldigt lugnt. En del till och med linkade fram. Jag satt så till att jag kunde observera de som registrerade sig vid centralkassan. Av och till var det rätt många som kom så det tidvis var köbildning. Vårt förnämliga landsting i Västernorrland har då arrangerat det så fiffigt att man kan riva åt sig en kölapp i en ålderdomlig tingest av mekanisk karaktär benämnd ”Kölappsautomat”. Alla satt med kölappar och väntade på sin tur när en äldre gumma kom trippande med raska steg, passerade rivgrejen och gick direkt till inskrivningsfönstret. När den vänliga damen i luckan upplyste henne om att här gäller det att ha en lapp med rätt könummer blev hon lång som en skurborste i synen. Detta observerades av en medelålder herre med att barn i sällskap som tydligen hade den nummer som stod i tur. Resolut går han fram till damen och ger henne sin kölapp varpå damens ansikte spricker upp i ett soligt leende.

Det kan tyckas  vara en banal händelse men ack så fint. En vänlig liten gest som vittnade om sann medmänsklighet. I stället för att gnälla och gnöla löste mannen det på ett suvernt sätt. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg det. Jag har i min blogg många gånger pläderat för just detta fina medmänskliga sätt att vara. Ack vad en vänlig liten tanke kn förändra vårt förhållande till varandra. En liten dikt ja skrivit någon gång får illustrera detta:

Ett enda litet ord.

En enda liten ord en gest av vänlighet

”Hej hur har du det i dag? måhända räcker

Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet

en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.

En enda liten blick av vänlighet som strålar

kan bota sår som sargat mången själ

Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar

som  skänker tröst för både fri och träl

Och när du slösar med  ett litet handslag

en blyg beröring, en vänligt menad gest

En kram, ett förstulet litet famntag

förvandlas livet till en glansfull segerfest.

Vi är tillsammans, vi är skapta för varann

att sprida hoppets ord till någon  som vi ser

En livsuppgift så god och rik och sann.

som verklig sinnesfrid  åt livet ger.

Den slagne som du möter kan få vård

med ett leende vid dina ögons ljus

i en trång tillvaro,  i en värld så hård

finns hopp om frihet mitt i livets brus

Vi kan gemensamt forma livets mönster

när vi ärligt bryr oss om varann.

Åt en vilsen kan vi öppna hoppets fönster

som skänker oss en värld så rik och sann.