Och gamla märken.

Mot ljusare tider.

Nu blir den ljusare tiden på dagen allt längre, De gamle sade förr i tiden att dagen vid nyår hade blivit ett kanksteg (tuppfjät) längre och till trettondagen en släalängd. Och det märks faktiskt vid soliga dagar att de blir ljusare.

I övrigt var den här tiden på året då de forna odalbönderna hade en något lugnare livsföring. Ofta hade man huggit och kört hem "årsven" vid den här tiden och sysslade med att såga och klyva den. Speciellt björkklabbarna var mer lätta att hugga sönder när veden var frusen.

Det hände också att man tog in hyvelbänken i köket och tillverkade ett och annat nödvändigt redskap.

Hade man timmer att avverka var det även lämplig tid för den sysslan. Ibland åtog sig också odalbonden (ovh hans söner) att mot betalning åta sig avverkning, eller timmerkörning. Detta för att i någon mån förstärka gården inkomster.

Inrutat årsmönster.

Mestadels var året inrutat i olika sysslor. Vårtiden var mest präglad av de sysslor som hörde till gårdens underhåll och dylikt.

Det var också, som jag tidigare skrev en period med en något stillsammare tillvaro, Detta kanhända som kompensation för vårens och sommarens mer arbetstyngd tillvaro.

Morkullan.

Bloggplatsen.

Som de flesta bloggdiggare har erfarit har det varit nedstängt på Bloggplatsen under ett par dygn. Jag har själv heller inte fått någon information om vad som varit anledningen. Troligen har de haft något problem med sin server eller sin datorkraft.

Nu verkar det åtgärdat varför jag kan leverera ett inlägg.

Väderläget.

Det gängse januarivädret verkar vara det dominerande. Dessbättre har det varit tämligen modest temperatur. Några grader minus. Av och till har det varit några flingor i luften som gjort att snötäcket har blivit något högre.

När lågtrycken kommer in från väster och drar uppöver landet brukar det inte bli lika ymnigt snöfall. Det är annorlunda när det kommer in från bottenhavet och blir som en snökanon.

Pandemin.

Det verkar som att nu är den sedan länge förväntade vågen av ökat smittspridning nu börjar bli verklighet. Det är omikronvarianten som nu verkar bli den dominerande. Om någon vecka förväntas det bli rekordartad omfattning av nya sjukdomsfall.

Men man har så småningom konstaterat att omikron inte leder till något svårare sjukdomstillstånd. Många behöver inte ens uppsöka sjukhus och dödligheten är inte lika omfattande.

Den har ändå lett till att begränsande restriktioner  har inörts. Inom olika idrotter har det också störningar med inställda matcher och evenemang.

Lägesrapport.

Gotlandsbesök.

Alldeles nyss anlände Ulrika från Gotland för att

vara här några dagar. Detta after att ha kört non

stop ifrån Uppsala varifrån hon startade strax

efter lunchtid.

Det är meningen att hon skall koncentrera sig

på arbetet uppe i villan. Det är även av värde

att hon hjälper mig med en del olika bestyr.

I kväll nöjer jag mig med denna korta infor-

mation

Eftertanke.

Ett nytt år

Det är något ständigt återkommande inför varje nytt år. Man kommer då gärna att tänka på vad som eventuellt kommer att hända under det år som ligger likt ett oskrivet blad inför kommande osedda dagar. Något som man kanske skulle ställas inför allt framtida dunkel.

Jag minns när jag mot slutet ac 1990-talet såg fram emot ett kommande millennieskifte. Frågan jag då ställdes inför var de om jag någonsin skulle få uppleva det nya århundradet. Och nu är jag inne i dess tredje tiennium. Ett prov på hur lite vi egentligen vet om vår framtida tillvaro.

Men icke förty,

Jag kan ändå inte undgå att ibland låta mina tankar och funderingar kretsa ring dessa frågor. Sett ifrån ett vidare tidsperspektiv är vårt varande här en ynka liten parentes i tiden. ett flygande flarn på tidernas hav. Men ändå inte utan mening och substans. Det är även av stort värde hur vi formar vår tillvaro. Den är ju en del av det världssamfundet.

En dikt jag fann i mitt digra arkiv får fullborda dessa tankar.

Den heter

Tankar vid årets början.

Vad har jag gjort av den tid som gått

Den tid som av nåd jag fått,

den jag lyckligt rönt.

Det har ju varit här min lott

att ständigt njuta livets gott

och prisa det som skönt.

Då. vid eftertankens dag,

många dunkla ting har jag

som rör mitt sinne.

Ting av mångahanda slag

och som ständigt överlag

samlats i mitt minne.

Men att finna tidens under

i dessa minnesvärda stunder

är en konstig visa

Det är en ruelse varunder

eftertankens alla funder

jag ej här kan prisa.

Ty livet är den tid som rår,

att väl förvalta den vi får,

som uppgift att beakta.

Dag från dag ifrån oss går

som lämnar många djupa spår

en sanning vi skall akta.

Men det finns ännu tid att tänka.

Eftertankens silversked kan blänka

över varje dag.

För att framtidstro oss skänka.

Samt våra dagar sammanlänka

till ett liv med välbehag.