Det är egentligen ett märkligt fenomen, men vid varje årsskifte går tankarna lätt till det som eventuellt kommer att hända i framtiden. Tiden och de eviga tingen känns angeläget att beröra. Även om vid nyårsafton det skiftar bara från en dag till en annan. Egentligen inte så märkvärdigt med det. Jag har nog berört det vid något tidigare tillfälle men min mor Signe hade samma rutiner en nyårsafton som vid alla andra dagar. När hon var klar med kvällsbestyren då gick hon till vila. Detta för att samla krafter för en ny morgondag.

Trots detta vill jag bifoga en dikt jag hittade i dag och som heter:

Nyårstankar.

Ny dag. Nytt år. Ett oskrivet blad.

Ett ark som är blankt, utan smolk.

På arket finns ej en enda rad.

Detta ark som är framtidens tolk.

Endast en siare kan skriva en rad,

som ger det en fullklar substans.

Om dagarnas dunkel som står på parad.

och som leder oss alls ingenstans.

Skeenden timar i tidernas längd,

vilka formas i till minnen en dag.

Då livet av händelser synes bemängd,

konfrontation av dunklaste slag

Så är våra dar som kommer på rad.

i tidsperspektiv en kort parentes.

Det som förr var ett rent och oskrivet blad,

visar sin själ först när fullbordan ges.

Framtiden är en suverän möjlighet, 

att ge vår tillvaro substans.

Fastän präglad av dold dunkelhet,

den ändå ger oss en chans.