Värnlösa barns dag.

I Finland kallas den fortfarande för Menlösa barns dag. Den firas sedan 400-talet i Västkyrkan den 28 december för att minnas de barn som, enligt Matteusevangeliet andra kapitlet, Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödda Judakonungen, Jesus. Inom östlig kristendom firar man dagen den 29-onde.

Dagen kallades också i Sverige för menlösa barns dag till och med år 2.000 Namnet ändrades, då "menlös" fått en alternativ betydelse. På äldre svenska betydde  menlös helt enkelt oskyldig, utan skada eller fel och att barn som beskrevs som menlösa inte hade några synder på sitt samvete. Den var allmän helgdag i Sverige fram till 1772 då dess helgdagsstatus av skaffades. Då dagen var helgdag kallades den också för fjärdedag jul. 1989 beslutade Svenska kyrkan att under dagen uppmärksamma barnens rättigheter.

I sammanhanget erinrar jag mig en sång som vi sjöng i söndagsskolan. Lina Sandells text: Däruppe ingen död skall vara om den den stackars flickan Svarta Sara.

Däruppe ingen död skall vara

och inga tårar ingen natt

Så sjöng den lilla Svarta Sara,

ett fattigt negerbarn så glatt.

Däruppe ingen värk skall vara

och inga smärtans rop som här.

Där får jag se Guds anlet klara

och evigt bliva där han är.

En gång, en enda gång allena

hon hört den vite läraren.

Hon hört om blodet som kan rena,

hon hört om Jesus barnens vän.

Hon hört ock om den nya staden,

vars murar heta salighet.

Där vill hon ock stå med i reden

och lova Gud i evighet..

Nu ligger hon på smärtans läger

en usel bädd av hö och strå.

Men ack, den klara blicken säger

att fröjd i hjärtat bor ändå.

Fast utan någon vän vid sidan,

och bädden är så hård och kall,

hon ligger där i glad förbidan

av vad som ännu komma skall.

Hon tänker på de dyra orden

hon hört en gång av läraren.

Hon tänker på den nya jorden

och på den nya himmelen.

Däruppe ingen död skall vara,

hon sjunger - men alltmera matt,

och inget rop och ingen fara och

ingen gråt och ingen natt.

Allt svagare ännu blir rösten:

En gyllne stad - en gyllne stad

och ingen död, och med den trösten

hon somnar slutligt in så glad.

Nu lockar hon de toner klara

ur harpan fram med fröjdfullt mod.

Ty se den lilla svarta Sara

är vit och skär i lammets blod.