Nobelfirandet.

I skrivande stund är nobelfesten i full gång. Vad jag kan förstå så har de just inmundigat huvudrätten som delvis bestod av fragment från en kålrot. De olika pristagarna hyllas också i samband med festligheterna. Men det är ett pris som inte delas ut i år. Detta på grund av Svenska Akademiens unika tillstånd. Den har nämligen vid det här laget sönderfallit i sina beståndsdelar. Det var någon som hade ett mycket genialiskt förslag i det sammanhanget. Den utomordentligt geniala personen föreslog nämligen att GUBBRÖRAN skulle utse årets pristagare i litteratur.Jag tycks bara se hur den gamle gubbstrutten själv från sin himmel nickar bifall till ett sådant förslag. Det är en förveckling till på grund av akademifadäsen. Undertecknad bloggskrivare har varje år väntat sig bli ihågkommen men alltid blivit förbigången. Av den orsaken har han varje år publicerat en dikt som till sitt innehåll behandlat just detta sorgliga faktum. Detta är den bistra orsaken till att den inte förekommer i skriftlig skepnad i år. Men jag kan med knusende ro bida min tid eftersom de flesta pristagarna är mellan nittio och hundra år.

Som vanligt får en ordflätningsmix beledsaga genom mystifikationerna. Den heter rätt och slätt.

Oturen

I år var det den maximala oturen

att det sket sig med litteraturen.

Ingen hade i år den turen

att till himmelens skyar bli buren.

Ty kulturprofilen, den figuren

sitter sen länge i buren.

Ständige sekreteraren, en sur en,

är från livets realiteter avskuren.

Och de övriga nobla högdjuren

har stora besvär med kvinnokulturen.

och med fortplantningsapparaturen.

Och den som är #meetoosammansvuren

har besvär med infrastrukturen

och den ständiga självcensuren.

Så i  år får nobelprislitteraturen

kastas helt ouppskuren.