Städning.

Julstädningen var obligatorisk i så gott som alla hem. Även om det av en del betraktades som ett nödvändigt ont. Jag minns så väl ifrån vår barndoms jular under åren före 1939. Vi bodde då i vår första bostad som pappa Esra byggde 1926.

Dagen före julafton rådde det nära på kaos då julstädningen var inne i sin slutfas. Av den orsaken föstes vi säng rätt tidigt. När vi sedan vaknade på julaftons morgon var kaoset förvandlat till en fridens ordning. Golvet täckte av de skinande rena trasmattorna och allt var hundraprocentig ordning. DÅ VAR DET JUL! Då begynte ett julfirande som med sin atmosfär av salig lycka ligger djupt inpräntat i mitt minne ännu efter mer än åttio år.

Det var inte i alla hus och hem man betraktade julstädningen som något absolut nödvändigt. Hos Arvid och Viktor Ekström på Tämnäsudden tog man det verkligen lättsamt. Arvid kommentar därvidlag var oftast: "Dä ä te å jamne nalta" Men det blev säkert en jul hos dem också. Jag vet att de under många år var bjudna till släktingar på själva julafton.

I en del hem var det precis omvända ordningen. Då var det så pedantiskt noga med renhållningen att det verkade som rena städdillet. I dikten "Städerskan" har jag skildrat ett sådant fenomen.

Städerskan.

Den dammtuss som virvlar runt i en vrå,

du jagar och stressar och driver.

Och skräpet som samlats du fångar också,

tills skinande blankt det bliver.

Den yta som noggrant du skurat i går,

den som du dammsög i morse.

Den även i dag en rengöring får,'

tills den blir blank om en Porse.

Och ser du en dammtuss som virvlar in,

den som golvet befläckar.

Då går du omkring med en amper min,

tills den åter befriats från fläckar.

Om det berodde på dig  blev det rent,

i varje skrymsle och gömma.

Du skulle ävlas båd bitti och sent.

för att din städlusta tömma.

::::::::::::::::::::::::::::

Omsider du kommer till himmelens sal

och möter din Herre och Gud.

Du ställer en fråga med vackert tal,

klädd i din snövita skrud.

Var finns redskapen så jag kan bona,

rent dina gyllene salar?

Inte en enda fläck skall jag skona,

mitt städdille skvalpar och skvalar.

Safir, Onyx, Turmalin skall jag feja,

med särdeles hängiven iver.

Din solkiga tronstol jag också skall greja,

så att den skinande bliver.

Så vill jag städa en evighet lång,

för att min Herre behaga.

Jag struntar totalt i båd harpa och sång,

blott jag får damma och tvaga.