Adventstid.

I morgon är det första advent och i så gott som alla hem har diverse ljusstakar och adventsstjärnor kommit upp för att pryda alla fönster. Dock, här på Tallbacken lyser adventsstjärnan med sin frånvaro. Den adventsstjärna som vi inhandlade 1959 till vårt första hem är puts väck. Därför kommer vi att införskaffa en ny sådan vid lämpligt tillfälle. Advent blir det i vilket fall. Av den anledningen bifogar jag en delvis nyskriven dikt som behandlar adventstiden.

Den heter kort och gott

Adventstid.

Ett ord om någon som komma skall.

Ett heligt budskap om frihet och ljus.

Talar om frid över jorden all

och om ro i vart hem och hus.

Vi tänder ett ljus som bär heligt bud

om ett himmelskt löfte i adventstid.

Löftet om ankomst av helig Gud

som ger alla människor frid.

Adventstid är också trånad och längtan,

till något märkligt som händer.

Det är som en innerlig salig trängtan

efter ljus över mörka länder.

Så får vi längta och bida var dag,

efter ett under som sker.

Något som bådar om himmelskt behag

som Gud till oss människor ger.

Detta heliga löfte vårt hjärta gömmer,

det som om julens mening bär bud.

Så att vi aldrig den sanningen glömmer

förtröstan om frälsning kommer från Gud.