Julvisa i vildmarken.

Bäddad i  snö ligger frostigt tjäll

I julkvällens tidiga timma

Stockelden flammar på spisens häll

ljusens lågor syns glimma.

Julen talar om frid och försoning

talar om nåd i armods land

Till att förnimmas i enkel boning

ett smul från Guds mäktiga hand.

När elden sprider sitt fladdrande ljus

över väggarnas täljda timmer.

sprides en doft i fattigt hus

som av rikdom ett skimmer

Så lägrar sig friden i dal och på lid

ger oss ett bud om julefrid.

Sänder en hälsning så  len och blid

om barnet som föddes i juletid.

Kölden knäpper i vägg ocvh knut

kall är midvinternatten

Behåller sitt järngepp som till slut

blir en bro över mörka vatten.

Men julens fröjd kan ingen förmenas

en skänk av Guds mäktiga hand

i fattigdom ändå alla förenas

bundna med skimrande band.

Så. Även om livet är tungt ibland

trånas än julens fröjder

den bringar rikdom till torftigt land

som når de mest sällsamma höjder

Julkväll med Guds evangelium

kommer med frid på vår jord

fattigt tjäll  blir heligt rum

gemenskap vid dukat bord

Våra liv är ett lån från himmelens Gud

som en stockelds fladdrande låga

det skall gäldas vid det  yttersta bud

efter var fattig förmåga.