Nobeldagen.

I morgon är det Nobeldagen med allt vad det innebär av pompa och ståt, festligheter och god mat. Kungen och Silvia spenderar lite tid av sin stressade tillvaro att ta emot alla genier som på den döde Alfred Nobels uppmaning samlats för att prisas på ett rättmätigt sätt. Den donation han gjorde för nu mer än hundra år sedan räcker tydligen än till att uppmärksamma ett antal personer runt om på vårt klot. Samtidigt blir det ju lite PR för gamla Sverige. Och det kan ju minsann behövas.

Med anledning av denna stora händelse i svensk historia har (som en del bloggdiggare redan känner till) jag skrivit Balladen om  Alfred Nobel, vilken jag av tradition bifogar även i år.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna vill prisa eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det som handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krakel i

kontroversiellt är det av naturen

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna  tvår sina händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till  den person de gemensamt sett ut

många tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går år efter år

utan att gubbarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår

om till geniet nobelpriset går

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka på jorden besinna