Advent.

Kärahustrun och jag deltog i advenstsgudstjänsten i Missionskyrkan i dag. Vår anrika sångkör berikade tillställningen med många nya fräscha adventssånger. Vår församlingledare Kenneth Nilsson läste om ”Jesu intåg i Jerusalem”. Då erinrade jag mig en dikt jag skrivit vid något tillfälle som heter ”Bara en åasna”. Det kan väl vara lämpligt att vid bloggen på första advent bifoga den. Håll tilla godo.

Bara en åsna.

Bara en åsna behöver jag

för min bejublade färd

Den skall bära mig på triumfens dag

inför en beundrande värld.

Klapprande steg i gatans damm

vidöppna öron som lystrar till ljud

Jag bär honom villigt, allvarsam

en tjänst för min herre och Gud.

Det är  förväntan, triumf och glam

bland folket som kantar hans färd

Nu jublet stiger till mästaren fram

fjärran från krig och svärd

Palmblad och mantlar läggs till hans ära,

det sjungs Hosianna i höjden.

Att i denna stund få mästaren bära

ger mig den yttersta fröjden.

Att få vara ett simpelt åsnesto

som bär dig mot lidandets stund

En uppgift utförd i innerlig ro

ger stolthet på sällhetens grund

Via dolorosa väntar dig Gud

övergiven och ensam du går.

En enkel åsna bejakar det bud

som frälsningens under förstår.