Tankar i sen höst.

När solens ljus i gula höstlöv blänker

och när naturen lägger sig till ro

Jag då på livets mått och mening tänker

likväl förankrad i en bergfast tro.

När höstlig fågel flyttar från sitt viste

på lätta vingar hän till fjärran land

Jag önskar då jag livets mening visste

och vad som väntar bortom havets rand.

Men det är inte helt mig här förunnat

att svar på alla livets gåtor få,

Mitt inre väsen lärt mig och förkunnat

att leva rikt vad än som kommer på.

Så har jag frid och ro uti mitt sinne

har full förtröstan vid mitt starka hopp

Jag känner då att livet snart är inne

och jag fullbordat har mitt levndslopp.

Då skall jag evighetens härlighet få skåda

få möta honom på en brusten sky

Ty där skall Jesu kärlek alltid råda

då himlens härlighet är alltid ny.