Vädret.

Har man inte annat att skriva om kan man ju alltid beröra väderlekstyper som väl är ett outsinligt ämne. Jag har nog berört samma fenomen förut när jag skrivit om den gängna höstens väder. Om det till äventyrs beror på den globala uppvärmningen eller på ett normalt uppträdande av det gamla klotet är jag inte den rätte att ha någon åsikt om, men visst är det rätt milda förjulsvintrar nu för tiden.

Som nu i kväll när jag åkte hem från MODO-matchen (vilken de naturligtvis förlorade) regnade det för fullt. Den gnutta snö som vi tillägnades häromdagen kommer väl att regna bort om det fortsätter så här. Plusgrader och regn så här strax före jul hör väl ändock inte till vanligheten. Säga vad man vill om norrmännen men de är duktiga på att spå väder. Enligt deras prognos skall det vara rätt varmt.

Om Anders slaskar ska julen braska, det skulle således innebära ordentligt med minusgrader. Nu börjar deras långtidsprognos närma sig jultiden och den aviserar ordentligt med köldgrader i slutet av densamma. Så det kanhända att vi får en helg som väderleksmässigt är värd namnet. Vi får väl se hur det blir.

Annars går livet sin gilla gång här på Tallbacken. Decemberdagarna som är korta och gråa får vi ta med jmnmod i väntan på att det snart skall vända. Längtan till våren och sommaren gör sig alltmer påträngande ju äldre man blir.

Nobeldagen.

Åter en dag till den gamle krutgubbens minne. Då denna konstiga inlaga skrives pågår nobelmiddagen för fullt med allt vad det innebär. Dessvärre blev Jöran Lundberg inte inbjuden i år heller. Om det inte bir bättring på den punkten kommer jag surna till ordentligt och på något vis göra det kunnigt för den okunniga nobelkommitten.

Åja, även jag har ju mina festliga tillfällen. I dag har jag käkat mig igenom ytterligare ett dignande smörgåsbord. Det är vår eminenta pemsionärsförening som årligen drabbar oss med en sådan festlighet. I år var det arrangerat i Ledings bygdegård och vår egen MILLA körde dit krubbet i form av alla dignande godsaker. Milla är fenomenal på att få det smakriktigt det vill säga mycket gott. Till och med serverade hon lutfisk vilket inte är vanligt vid alla julbord. Om det skall fortsätta så här är det uppenbar fara att jag liksom julgrisen riskerar att bli alltför fet. Men jag kan möjligen se fram emot ett liv efter jul också (vilket inte julgrisen kan) och då får jag väl möjligen bromsa matintaget lite så att jag förhoppningsvis återfår normalvikten.

Den som lever får väl se hur det går med den saken.

Festivitas

Festligheterna fortsätter. I dag medverkade OLD-fejs vid en festlighet med risgröt och skinksmörgås i Lillkyrkan Nyliden. Det var Björna föramling som inbjöd alla intresserade till Jullunch. Den kommande julens budskap i tal och ton förmedlade vi så gott vi kunde. Jag fick den känslan att den snälla publiken uppskattade vad vi presterade. Miljön i lillkyrkan i Nyliden är alldeles underbar och då det därtill serverades särdeles goda maträtter kunde deltagarna inte annat än trivas. Att det för undertecknad bloggskrivare var en i raden av alla festligheter inför julen förtog inte stämningen på något vis. Dagens begivenhet var bara en liten uppvärming inför vad som komma skall. I morgon skall jag nämligen åter gräva mig igenom ett festligt dukat julbord. Det arrangemanget ser jag fram emot med alldeles särskilt intresse eftersom det kopplas till en gedigen underhållning. (dock inte OLD-fejs). Kanhända rapporterar jag från tillställningen i någon kommande blogg. Därför håll til godo för i kväll!!

Stormöte.

LIIF, detsamma som Långviksmons idrotts och intresseförening hade i kväll kallat till stormöte för att presentera nya idéer. Mer än ett hundra personer hade kommit till mötet vilket var ett villkor för att det skulle kunna hållas. Styrelsen med Robin Svensson som ordförande hade en längre tid känt att de arbetade utan medlemmarnas stöd vilket i första hand har berott på föreningens organisatoriska struktur. Därför kom de på mötet med ett förslag om att utöka medlemmarnas inflytande genom att välja två arbetsgrupper under huvudstyrelsen som dels skulle ha som syfte att bredda medlemmarnas enngagemang men också att fånga in idéer och uppslag som finns nere i medlemsleden. Samtidigt kan man väl säga att föreningen har  en tuff uppgift att förvalta och underhålla två samlingslokaler nämligen Mopärlan som är en idrotts och sportanläggning och Folket hus som är en genuin samlingslokal som byggdes på 1930-talet. Den byggnaden tarvar omfattande underhåll trots att det redan investerats rätt stora summor i nytt kök och ny toalettanläggning. Därför har man övervägt att helt enkelt riva anläggningen, men det kommer också att kosta en del eftersom det numera tarvas att man utför så kallad ”ekologisk rivning”. Även en badanläggning och båtbrygga nere vid Storsjön ingår i föreningens ansvar.  Föreningen anordnar också årligen den så kallade ”Vinteryran” som är Nordens största skoterträff med upp emot tusentalet skoterägare som kommer dit med sina fordon. Det skall i sammanhanget påpekas att föreningen har god och kontrollerad ekonomi.

Förtroendefull delegering, så  att fler blir delaktiga, är i många fall nyckeln till en sund verksamhet i de flesta föreningar.  Samtidigt fordrar det en relativt väl fungerande organisation som  verkligen strävar efter att fånga in olika människors initiativförmåga. Och även modet att bejaka olika uppslag.

Framtiden kommar att utvisa huruvida det är en framgångsväg de i och med detta slagit in på.

En festlig helg.

Man skulle kunna tro att den stundande julen redan vore här. Av alla festligheter att döma. Under den gångna lördagen arrangerades i Missionskyrkan den trditionella Julbuffén som i år liksom alla år samlat mer än 140 matglada gäster. Camilla Enbarr med alla hennes medhjälpare hade åstadkommit ett alldeles underbart fint och smakligt julbord med de allra flesta av de traditionella maträtterna.

Missionsförsamlingens barn och ungdomar med de allra yngsta som Lucior och stjärngossar presenterade ett fint program. Ungdomarna i T-tolv hade åstadkommit en instruktiv adventskalender som skildrade deras verksamhet sedd i julperspektiv. Hela kvällen, både serveringoch underhållning flöt väldigt bra. Detta inkluderar även avslutningen med andakt och lotteridragning.

Idag, söndag, var det öppet hus i pastorsvillan där Kenneth och Krisita stod för både förtäring i form av gott fika och därtill fin och god gemenskap. Jag tror det är värdefullt att träffas under sådana former någon gång emellanåt. Det är därför en fin tradition som vårt pastorspar har skapat.

Annars avverkas förjulsvintern dag för dag och tiden svinner hastigt. Vi närmar oss julen med stormsteg. Ambitiös pensionär som jag tycks vara har jag praktiskt alla dagar den kommande veckan  intecknade med olika uppdrag. Därför ar det ingen risk att det blir långsamt och tråkigt.

MODO än en gång.

Det finns kanske anledning att med någon rad kommentera MODOs agerande på isen den senaste tiden. Det är inga lysande prestationer som de visat upp  och tabelläget talar sitt tydliga språk om detta.

Nu måste man säga att de under den senaste matchen mot Örebro hade ett visst oflyt. Två domartabbar gjorde att i stället för 2-2 blev det 3-1 till Örebro. Gustav Possler var igenom och gjorde ett mål som domarna inte såg. De brukar i vanliga fall vara snabba att ringa till måldomaren vid tveksamheter, men det gjordes alltså inte. Dessutom fälldes Possler när han var fri med målvakten varför det skulle ha dömts straffslag.

Någon minut efteråt fick motståndarlaget straffslag efter en mycket mindre incident. Vid tillfället gjorde Martin Johansson 3-1 för sitt lag och MODO var i rejäl uppförsbacke. Man brukar ju i vanliga fal tända ett eller annat ljus i advent men för MODO verkar det helmörkt. Dessutom tappar de ett antal unga spelare vid julmatcherna eftersom inte mindra än fyra av de tongivande unga spelarna i laget är uttagna till juniorVM.

Vanligtvis brukar man ”gilla läget” men det känns inte särdeles lätt just nu för en  MODOit.

Regeringskrisens upphov.

Genom beslutsfattarna fattas beslut. Men om det till äventyrs fattas beslut hos beslutfattarna då måste det hos beslutsfattarna fattas beslut eftersom det hos beslutsfattarna ideligen fattas nya beslut ty om det då fattas beslut hos besutsfattarna kan man inte säga att det fattas beslut hos beslutsfattarna. Således kan man konstatera att om det fattas beslut hos beslutsfattarna så fattas det inte beslut hos beslutsfattarna Regeringskrisen beror således på att det fattats så många beslut hos beslutsfattarna att det inte fattats några som helst beslut hos beslutsfattarna. Men om beslutsfattarna slutar att fatta beslut fattas det dfinitivt beslut hos belutsfattarna. Då kan man tala om beslutsfattigdom. Om den breder ut sig fatttas det beslut som nödvndiggör att det fattas nya beslut. Osv. Osv.

Gästfrihet.

För gammalt i tiden, långt före radion och televisionen, då gick man till varandra om kvällarna. Då satt man och dryftade det som hänt den senaste tiden. Det var små banala händelser i närområdet och eventuelt något som hade behandlats i  dagstidningens spalter. Det var alltid någon som höll sig med ortstidningen som förmedlade skeenden från stora världen. Det hände även att man  berättade någon mystisk händelse då och då. Mest för att imponera på den yngre generationen som uppmärksamt lyssnade på vad som sades.

Då var det vanligt att  man bjöd på någon slags förtäring. Mest var det nog en het kopp kaffe kokt på hemrostade bönor. Det var inte så vanligt att man hade något doppa till kaffet utan det var mestadels en ”slätkopp”

I dessa yttersta dagar har de olika  politiska fraktionerna bjudit hem varandra till olika sammankomster för  att samspråka om det som är angeläget. Oftast har de  då inte haft något att bjuda varandra utan det har blivit rätt torftiga tillställninar som har slutat i än  större  osämja än tidigare. Med en sådan knaper ordning blir det som det blir, så smånongom slitar man att tala med varandra. Resultatet blir en iskall atmosfär. Jag förmodar att vi kommer att få leva i den atmosfären nu under en längre tid. Inte ens en slät kopp kaffe  eller en spökhistoria blir det. Sorgligt eller hur?