Gästfrihet.

För gammalt i tiden, långt före radion och televisionen, då gick man till varandra om kvällarna. Då satt man och dryftade det som hänt den senaste tiden. Det var små banala händelser i närområdet och eventuelt något som hade behandlats i  dagstidningens spalter. Det var alltid någon som höll sig med ortstidningen som förmedlade skeenden från stora världen. Det hände även att man  berättade någon mystisk händelse då och då. Mest för att imponera på den yngre generationen som uppmärksamt lyssnade på vad som sades.

Då var det vanligt att  man bjöd på någon slags förtäring. Mest var det nog en het kopp kaffe kokt på hemrostade bönor. Det var inte så vanligt att man hade något doppa till kaffet utan det var mestadels en ”slätkopp”

I dessa yttersta dagar har de olika  politiska fraktionerna bjudit hem varandra till olika sammankomster för  att samspråka om det som är angeläget. Oftast har de  då inte haft något att bjuda varandra utan det har blivit rätt torftiga tillställninar som har slutat i än  större  osämja än tidigare. Med en sådan knaper ordning blir det som det blir, så smånongom slitar man att tala med varandra. Resultatet blir en iskall atmosfär. Jag förmodar att vi kommer att få leva i den atmosfären nu under en längre tid. Inte ens en slät kopp kaffe  eller en spökhistoria blir det. Sorgligt eller hur?