Nobeldagen.

Åter en dag till den gamle krutgubbens minne. Då denna konstiga inlaga skrives pågår nobelmiddagen för fullt med allt vad det innebär. Dessvärre blev Jöran Lundberg inte inbjuden i år heller. Om det inte bir bättring på den punkten kommer jag surna till ordentligt och på något vis göra det kunnigt för den okunniga nobelkommitten.

Åja, även jag har ju mina festliga tillfällen. I dag har jag käkat mig igenom ytterligare ett dignande smörgåsbord. Det är vår eminenta pemsionärsförening som årligen drabbar oss med en sådan festlighet. I år var det arrangerat i Ledings bygdegård och vår egen MILLA körde dit krubbet i form av alla dignande godsaker. Milla är fenomenal på att få det smakriktigt det vill säga mycket gott. Till och med serverade hon lutfisk vilket inte är vanligt vid alla julbord. Om det skall fortsätta så här är det uppenbar fara att jag liksom julgrisen riskerar att bli alltför fet. Men jag kan möjligen se fram emot ett liv efter jul också (vilket inte julgrisen kan) och då får jag väl möjligen bromsa matintaget lite så att jag förhoppningsvis återfår normalvikten.

Den som lever får väl se hur det går med den saken.