Vid årets slut.

Så är det dags att åter skifta till ett nytt år, Det är märkligt men ofta går tankarna både tillbaka på det år som svunnit och på det nya som blott är en diffus framtid. Man ställer sig den frågan>: ”Vad har jag gjort av den tid jag fått förmånen att disponera. Alla de tankarna , både de nya och de gamla har jag samlat i en dikt som jag så här i slsutet av året vill delge er.

En kria om livet.

Det fanns där en bunt helblanka blad

en dag i begynnelsens tid

där fanns inga ord, ej en enda rad

som då hade häftats därvid.

Efterhand kom där ett ord eller två

Som småningom  blev många fler

Kanhända där gjordes en plump då och då

sådant som livets verklighet ger.

I ungdomens tid gick det tämligen lätt

då livet fylldes med tätskrivna ark.

Det maldes och bröts  på snirkliga sätt

med en känsla så sinnlig och stark

Småningom kallnade pennans glöd

Det blev så glest mellan orden.

En ängslan förnams för att finna stöd

för det lilla som fanns här på jorden.

Snart var det dags för en sträng magister

att lämna sitt alster för prövning

för trots alla fel alla plumpar och brister

var det ändå en allvarlig övning.

Kanhända blir den godkänd ändå

den kria som tiden gjort färdig

Även om somligt är svårt att förstå

syns himlen ändå mig värdig.

En dag skall min kria slutligen ses

Av magistern som rår över livet

Då skall den sista utsagan ges

Om godkänt blir allt som är skrivet.