En delikatess.

Någon gång emellanåt brukar jag gå ner till Millas och äta lunch. Oftast blir det på onsdagarna när det alltid serveras någon fiskrätt. Det är inte ofta att jag lagar till fisk själv.

Idag var jag ner och då var det stekt sill med löksås och kokt potatis. Något som jag alltid har gillat.

Det beror till yttermera visso på att under min uppväxt var den rätten ofta återkommande. Varje höst tog Kopra hem årets upplaga av den norska fetsillen, fångad i ishavet och nyss insaltad. Man kunde välja mellan tre och fem liters hink. Den större hinken räckte långt in på nyåret.

Mor Signes stekta sill var supergod. Hon hade alltid samma ugnsfasta form som hon tillagade den i. Och när den sattes in i ugnen simmade sillarna i massor av hemkärnat smör. Till det hade hon alltid nykokta "kryparpärer".

Ett minne från uppväxten som alltid finns kvar i mitt medvetande.