Grisslakten.

Julgrisen.

Under vår uppväxttid födde vår mamma alltid upp minst en julgris. Med sitt generösa sinne blev det vissa år så att mor Signe hon skänkte bort nästan den ena grisen. För att hon inte själv skulle lida brist skaffade hon på våren två griskultingar som blev slaktfärdig i juletid

Farfar Johan Lundberg ställde alltid upp som slaktare. Han hade alltid sitt sätt vid den proceduren, men det blev alltid bra resultat och väl styckat.

Sedan vidtog det angelägna arbetet med att förädla det till fina charkvaror passande till julbordet. Det var naturligtvis i första hand en rejäl julskinka. det var pressylta, rullsylta, inkokta kotletter m.m

Mestadels slaktades också en spädkalv som blev till ytterliga olika syltor. Även en rejäl kalvstek anrättades. Således fattades inget på det digra julbordet som var julkvällens huvudtema.

En dikt brukar jag traditionellt buifoga, nämligen:

Julgrisens memoarer.

Jag föddes en gång med en stor syskonskara,

min moder som skötte oss var en riktig gris.

Stor ömhet och omsorg fick jag erfara,

vi mådde som svin på alla sätt och vis.

Så småningom fick jag en egen tjusig stia,

den blev min boning på denna fagra jord.

Med toa och ställe där jag kunde mig klia.

Varje dag fick jag till riktigt dukat bord .

Jag fick mjöl och potatis och svinaktig målla,

son var för en gris en gris en stärkande diet.

Jag tänkte att det där kan väl aldrig hålla.

Det finns uppenbar risk att jag blir alltför fet.

En profet kom och ställde en underlig fråga,

tror du min vän på ett liv efter jul?

Sådana tankar kunde mig alls inte plåga,

jag levde ju som prins i mitt trevliga sjul.

Där jag hade min boning i världarnas vimmel,

mitt liv tycktes vara en lång evighet.

Att tänka på tvärstopp och grisarnas himmel,

var långt från misär och svårmodighet.

Men en grådaskig dag i decembertid,

allting helt plötsligt blev tämligen svart.

Jag begrep inte ett dugg, men fick ändå frid,

ett hastigt slut på en så lyckosam start.

Men skinka, rullader och smaklig sylta.

på julbordet bidrog jag svinaktigt med.

Jag var ändå en rätt nyttosam gylta,

även om det fasligt i skinnet sved.