Krig och fred.

I dag hade vi på fredliga Tallbacken kära gäster från Uppsala. Det var svåger och svägerska som gjorde en blixtvisit i dag på sin ”Norrlandsturné”. De var imponerade av den myckna snön som vi har begåvats med och som vi fortfarande så här mitt i April har mycket kvar av. De tog sig en tur med sparken i den ”canyon” vi har upp till entrén.

Men det är inte lika fredligt överallt i världen som här på Tallbacken. Jag lider med människorna i Syrien som klämda mellan två sköldar lever i ett veritabelt infärno av lidande. I de yttersta av dess dagar har konflikten dessutom urartat till en kraftmätning mellan stormakterna. Det är tydligen också så att man skyr heller inte för att använda otillåtna stridsåtgärder som ökar befolkningens lidanden. Något som har sin grund i egoistiskt maktbegär. Allt detta bidrar till att försvåra, ja, förhindra, en fredlig upplösning på konflikten.

Något som i grunden är mycket otillfredsställande, ja näst intill fruktansvärt, är det faktum att så länge Syrienkonflikten pågår med oförminskad styrka kommer vi att leva i en högkonjunktur. Så länge kommer hjulen att snurra på högvarv. Det är något av ”den enes bröd den andres död”. Ändå längtar vi intensivt efter fred i Mellanöstern.