Björnamåle

har kommit lite i skymundan den senaste tiden mest på grund av underlåtenhet. I kväll bättrar jag på det med en kort glimt från levande livet. Törhända till någons förnöjelse.

Je jett hägde.

N´Ansten töckte kläppa hans åt föör myttje tönnbrö. ”Je kann int môrle kakkern på ne dänn vise” san. Je ha fell na magahov. Je jett hägde, annars räck int tönnbröe na langen stann. Dä kan blin langen vinter å de härlåt. Men kälinga hans töckte dam skull fo äta. ”Lätt båna fo äta smargåsa. Dä töfel dam trajes vä, fäll dam ska väx på säg. Sä onga var däri pikkkakkern rakt för jämnan. Å då sjönge dam en hänn versern:

Dä ä no en skellna på hägde å härlåt

Dä vell va nog ändå anvara

För härlåt dä ä dellå draåt

Å hägde dä ä dellå spara.

Men härlåt kan vara å spara

Å hägde ä väl dellå dra in

På nanting man vell int ska fara

Rakt ini himmelen in