Utan att göra någon som helst värdering kan man gott konstatera att vi människsor är något av vanedjur. Vi lägger oss gärna till med vanor och pinkar in olika revir nästan helt omedvetet. När vi här på Tallbacken dukar till frukost (jag brukar faktiskt också hjälpa till). Det hårda brödet står på sin givna plats varje gång och det mjuka på sin. Filförpackningarna står där och myslin står där, liksom juisen. Praktiskt är det förstås för då hittar man de olika sakerna även om man till äventyrs inte fått upp ögonen.

Jag känner en familj som går upp före fem varje morgon för att glana på TV-n i två timmar innan de går till jobbet klockan sju. Jag känner inte till vilket programutbud det är vid den tiden eftersom jag sällan ser på TV, men något intressant måste det ju vara.

Innan vi eventuellt hälsar på en annan bekant läser vi alltid TV-tablån för att utröna om det är fritt fram för visit. Ändå händer det att att vi misslyckas och gör intrång i  vanorna. Då finns det bara två alternativ, endera sätter vi oss ner och  tar oss igenom programmet eller också blir visiten väsentligt förkortad. Härligt, härligt.

Om vi går till kyrkan för att övervara en eller annan sammankomst blir det lätt att vi sätter oss på samma plats varje gång. Vi har alltså mutat in vårt revir och får avnjuta predikan från samma vinkel varje gång. Det känns tryggt och bra. Om man eventuellt har möblerat om i kyrksalen blir vi helt förvirrade eftersom vi totalt tappat orienteringen.

Den legendariske förkunnaren John Hedlund, död sen många år, kom en gång till en sammankomst och började sitt framträdande med orden; "Det är tio år sen jag var här sist men jag upptäcker att det inte hänt mycket i den här församlingen. Jag känner mig helt hemma för, han sitter där, hon sitter där, han sitter där, dom sitter där och pastorn sitter där, ett utmärkt utgångsläge för förnyelse och omdaning"

Jag tror att  beteendet ligger djupt rotat i generna och således  inte så mycket att göra åt. Det är bara att, så att säga, gilla läget.

Om livet.

Om livet går i lugna trygga banor

och vi får odla alla våra vanor

blir dagen fylld av harmoni

Då känns det som om vi har koll på läget

ty vi kan sammanjämka oförväget

det mått av  must och märg  som  finns däri.

Så stänger jag bloggen för i dag med förhoppning om att mina funderingar skall väcka eftertanke hos er kära bloggdiggare.

Nu skall jag livet berika med ett  smarrigt kvällsfika.

Hejdå. Jöran.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är med stor sorg som vi måste meddela att vår älskade Jöran Lundberg har avlidit. Jöran levde livet in i det sista men efter en kortare tids sjukdom somnade Jöran in morgonen den 11 april.   Jöran har under många år haft stor glädje att få sk...

Dagny Carlsson.       Min bloggcollega Dagny Carlsson har avlidit 109   år.   Hon blev en kändis genom sina framtrådande i   TV,     ...

Aska.     När livets eld ned till aska brunnit.   Vår arbetsdag till afton hunnit.   Då är det dags att saldot räkna ner.   När livets kraft med tiden runnit.   Vi frågar oss var våra dagar svunnit.   Det är blott aska som ...

  Slutspel.     Nu är det avgjort vilka lag som möts i   slutspelet.   HV möter Västervik. MODO möter   Kristianstad. Karlskoga möter Mora   Björklöven möter Västerås.   Kvartsfinalen spelas i bäst av sju matcher   ...

Se framåt     Se framåt vad som än händer   Se framåt hur livet än länder   Se framåt i olyckans gränder   Se framåt vid lyckans stränder   Se framåt ta en dag i sänder   Se framåt och livsmodet återvänder     Se fram...