Jag roar mig ibland att skriva ner minnen jag har av gamla bybor. Det händer också at jag delger alla mina bloggvänner dessa minnen. Nu tänker jag skriva om en bybo som hette Erke Lindkvist

N´Erke Lindkvist bodde i Kroksjön tesammans me mamma sin. Dä va brorsan hans n´Johan söm rådde öm kåken. Då feck dam bo bellet i källarn hos han. N´Erke kalles i vardaglit tal bara för Tjetje å de va däfför han tjetjepå för jämnan.

N´Tjetje hadde söm två ärbeta. Han va skomakar ä halvule skorn åt falke. Dessutom varn vaktmestar på Falkeshus i Långviksmon. Där hadde dam biograf å vise olika filmer. Dä va filmer mä Edvard Persson, Thor Modeen, Inga Tidblad å n massa annrern. Då de va nan föreställning vare förn Tjetje at vara där i go ti å elda däri kammirn sä han va alldeles ellrö. Å då falke kömme sä skulln Tjetje rive biljettern, å då de va nan föreställning söm va barnförbjuden sä roften vä högen röst: "Inga barn, inga barn". Men annars varn söm en snälln å gomodinen männisch å iblann könne vi båna fo götta ån.

Vä hadde dikte en vise öm en å. Öm ja int minns fel sä varna på ne hänn vise:

Erke Lindkvist å a mor, neri källaren bor, å han försörjer sin gamla mor, ty han arbetar och gnor, med att laga trasiga skor, åt alla grannar och bybor.

Inkomsten är inte stor, de bor billigt hos sin bror, därför är det nog som jag tror, att välståndet ändå gror, hos n´Erke å a mor, om de pån Erke beror.

Hejdå. Jöran