Som jag nämnde i går har Kärahustru och jag konfronterats med en auktoriserad gaddskrapare i dag. Den älskliga lilla landstingsrepresentanten undersökte också mina  åttioåriga matmalningsverktyg och konstaterade att de efter att ha käkat igenom nästan två långtradarlass födoämnen ändå var vid god kondition. Lite slitna var de ju men det berodde troligen på att jag under min politiska karriär har hävt ur mig så många galna förslag, trodde vi. Men hon lovade att ställa sina och kollegernas tandtekniska kunnande till mitt förfogande för att hålla gaddarna någorlunda funktionsdugliga även i framtiden. Detta givetvis mot en väl tillltagen penningersättning. Hon föreslog också att jag skulle prenumerera på landstingets eminenta tandvård, ungefär som att prenumerera på Allers eller Kvällsstunden. Eller som att teckna avtal med Boxer eller Viasat. För 178 kronor i månaden lovade de att hålla malapparaten i acceptabelt skick. Jag tycker det låter rätt förmånligt.

När vi liks var i stan var vi in på en mataffär. Då fick jag ett tips av en stor och tung matronal kvinna hur man skall fixa plastpåsar billigt. När hon hade packat ner de fåtaliga varorna hon hade betalt för, gav hon sig på plastpåsehållaren som finns i slutet av varje varuränna. Hon rev väl  så där en tjugo tjugofem plastpåsar av rullen och stoppade ner  i sin matkasse. Det är att vara om sig och kring sig. Nu tror jag ju inte att matvarujätten går i KK för de, men ändå.

Så går en dag än från vår tid, och kommer icke mer

Då mitt i vardagslivet id, nån till vårt bästa ser.

En liten rätt med sackarid, den ro och kraft oss ger.

Då uti livets kamp och strid en framtid mot oss ler.

Hejdå. Jöran.