Jag brukar ibland baka kakor. I kväll har jag bakat så kallade sandkakor (Ökensand). Att baka sandkakor ligger väl bra till för en som lever och bor här uppe på sandåsen. Jag måste berätta att det blev underbart goda smarriga kakor, sådana där som formligen smälter i munnen. Om ni till äventyrs gör ett besök på Tallbacken kan ni väl få smaka någon. Om jag då har några kvar vill säga. Så var det skolgrabben som skrev en uppsats och beskrev hur de  hade det hemmavid. Så här skrev han: "När jag kom hem doftade det så gott från mammas bak"

Annars har jag fortsatt med målningsarbetet i Hemsjön. Det blir riktigt grannt i storstugan.

I morgon skall vi ha övning för OLD-fejs, vi skall nämligen spela vid en sopplunch i Örnsköldsviks församlingshem på torsdag. När man spelar vid sådana tillställningar där lyssnarna är helt upptagna av att sleva i sig sin soppa kan det vara rätt påfrestande ibland. Då frågar man sig; lyssnar de eller lyssnar de inte. För varje melodi man spelat färdigt gör de pliktskyldigast ett uppehåll i sörplandet och förenas i en tam applåd. Häftigt, härligt.

KäraHu följer med för ett viktualaskulteringskontrollbedömningssammanträffan
de!!!

Så inforgar jag en limerik som dessvärre är av det sorgligare slaget. Den lyder så här:

Det var en företagsam man ifrån  Flarken,

som tänkte åka spark över kvarken.

Men isen den brast

och i en hast.

Kvar var bara sparken.

Matlusten väcks, av ost och kex och om du vill, lite kaffe därtill.

Hejdå. Jöran.