Jag upptäcker nu och då att trots noggrann genomläsning blir det ibland förargliga stavfel. Jag har kommit på att det för det mesta har två orsaker, dels att mina åldriga fingrar börjar bli lite stela och dels att jag har en tendens att, när jag blir ivrig, skriver jag för fort. Slarvfel alltså. Lillfingret på höger hand har lite nedsatt rörelseförmåga varför jag ofta får rätta till å ä och ö.

Det är över 60 år sedan jag lärde mig skriva maskin. När jag gjorde rekryten på Garnisonsbrandkåren i Boden var det en kompis som beställt en Hermodskurs för att lära sig skriva på maskin. Han hade inte ork nog att genomföra den så jag övertog den för en billig penning. Tillsammans med en annan kompis skaffade vi en gammal Haldamaskin. På det viset fick jag möjlighet att träna in den så kallade Touchmetoden. Eftersom 90 procent av vår tid var jourtid (det innebar fritid i beredskap) hade jag alla möjligheter att genomföra mitt åtagande. Det har jag haft god nytta av.

Annars har det varit en helt vanlig dag  på Tallbacken. MODO lyckades vinna över Brynäs på övertid, alltid något.

Om du blir mätt på en plätt, hur ska du då må om du tar två.

Hejdå. Jöran.