Det är egentligen inte så mycket att skriva om livet på Tallbacken. Den bistra kylan gör att det inte  inbjuder till aktiviteter av någon större omfattning. Jag håller vedförrådet i pannrummet inakt. När man eldar med egenproducerad ved tycks man kunna hålla lite varmare än annars och då blir man lätt bortskämd.

Dramat med den svarta och infrusna Teveskärmen är fortfarande olöst. Jag har kollat  på internet olika system för att få in sändningarna. Ju flera man läser om desto mer förvirrad blir man. Alla presumtiva programhållare har så kallade "Tremånadersgratisprovapåerbjudanden" och alla lovar de världens bästa och förmånligaste programutbud.  Man känner sig som en gammal abborre som står intill den maskade kroken och funderar om man skall hugga eller inte. Jag får väl anledninga att återkomma med dramats eventuella upplösning.

Annars går tiden på Tallbacken sin tickande gång vilket föranleder mig att skriva följande lilla ode:

Existens.

Är tiden konkret realism eller ej,

en konstruktion gjord för vårt väl?

Det är en fråga man kan ställa sig,

ett spörsmål om fri eller träl.

Det finns egentligen alls ingen tid,

det är något vi själv hittat på.

skall mänskan någonsin finna sin frid,

bör  hon detta faktum förstå.

Ha en skön och vilsam helg och på återseende.

Ut å strosa, styr din kosa till bar Samosa,

Hejda. Jöran.