Ibland funderar jag om det verkligen finns tid att leva. Även om jag lever ett lugnt och avstressat liv som  en pensionär har möjlighet till, bör ändå den frågan ställas. Vi tar varje dag som någonting naturligt, någonting som liksom bara kommer. Därför vill jag utbedja mig större ödmjukhet inför varje ny dag som förunnas mig. Att se det som en  bonus.

I morgon, om det då ges mig en ny dag skall jag tillsammans med två andra medverka i *"Lördagsssoffan" i missionskyrkan. Det skall bli spännande. Jag får väl anledning att återkomma med närmare information om detta senare.

Annars har det varit en helt vanlig dag på Tallbacken. Det har inte hänt något anmärkningsvärt. Det verkar ska bli fint väder några dagar framöver.

Ajöss Amigos, ät bigos. Hejdå Jöran.