Igår var käraHu och jag till stan (Örnsköldsvik) för att besöka Odontologiskt käkcentrum. = Folktandvården. Vi hade nämligen tid hos en så kallad Gaddskrapare, = tandhygienist. En mycket trevlig och sympatisk flicka som gjorde allt för att man skulle behålla lugnet inför hennes grejande i garnityret. Hon började med att mäta djupet i fickorna och jag kan säga att bakfickorna var djupast. Allt förlöpte dock väl.

Då tänkte jag på vilka fantastiskt fina grejer våra gaddar är. Mina gaddar börjar  nu närma sig de åttio åren men är än i dag fullt användbara. Jag gjorde en grov uppskattning och kom till att de har malt sönder mer än två långtradarlass födoämnen. Och det med bil och släp. Jag tror att dessa ihärdigt malande don har, under min livstid, låtit mellan femtio och sextio ton mat passera förkrosselsen. Det är klart att de ser lite slitna och nötta ut och jag kan inte skryta med världens finaste tandrad, men de är mina och jag tycker att de är helt okej.

KäraHu var också en sväng på sjukhuset och fotade njurarna för att se om hon fortfarande kan anses som stenrik, eller.

I morgon blir en jäktig dag med många skiftande uppdrag men mer om det senare.

Blir dagarna bråda, då jädraranåda, ät skomakarlåda.

Hejdå Jöran.