Ett visst litet vemod känner man så här i alhelgonatid. Höst och November påminner allt för mycket om den omställning som sker i naturen inför vinterns viloperiod. Men jag tror ändå att det är nödvändigt att minnas de som gått före oss. De generationer som bäddat för den välfärd vi får ta del av. Jag kanske har skrivit det någon gång förut att "Historien är framtidens moder".  Jag tor det är nyttigt att inför varje framtida beslut han en bakgrund och en historia. En förankrad trygghet.

En liten annorlunda dikt i allhelgonatid lyder så här:

Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda.

under rimfrost och tjäle ligger de döda

i gravgriftens heliga ro.

Men om de ej är alltför snikna och snöda

kanske ock maskar får näring och föda

där djupt ner i jorden de bo.

Ha det så bra alla kära bloggdiggare.

Ät revben av älg och få en trevlig helg. Hejdå. Jöran.