injail

Senaste inläggen

Av Jöran Lundberg - Torsdag 18 april 22:20

U-18. VM.

Jag hade den uppfattningen att det var slut med ishockeyn för säsongen, men numera spelar man tydligen till långt inpå sommaren. Just nu har VM för 18-åringar startat i Örnsköldsvik och Umeå. Grabbarna i Sveriges lag startade turneringen i kväll med match mot USA. Dessvärre blev det ingen lyckad premiär då det svenska laget förlorade med 1 - 6. Detta efer en som jag tycker spelmässigt godkänd insats. Förhoppningarna ställs nu på vinstmatcher mot de övriga lagen i gruppen som är Lettland, Ryssland och Slovakien. I början av maj kommer det att spelas VM i ishockey för Tre kronor.

I övrigt verkar det att bli en fin påskhelg. Det också rätt många sammankomster i våra kyrkor under dagarna, Jag kommer väl att besöka en del. I morgon till exempel har vi gudstjänst i våran kyrka. Så får man väl ta till vara den fina vårvintern vi har och göra det bästa av den. Fortfarande lite kallt om nätterna så det finns rätt mycket snö kvar att gotta sig i.

Önskar alla mina bloggdiggare en riktigt skön och trivselfrämjande påskhelg.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Onsdag 17 april 22:57

Stilla veckan.

I min ungdom var det påskens innersta budskap som satte sin prägel på det vi betecknar som stilla veckan. Det dova och det ljudlösa hade en dominerande plats i människors umgänge den tiden. Även om det inte var direkt uttalade förbud fanns ändå känslan av tvånget att låta stillheten och friden få dominera tillvaron. Kanske speciellt under långfredagen fanns mycket som var tabubelagt.

I våra dagar är det snarare motsatsen som råder. Många jäktar för att hinna med så många aktiviteter som möjligt. Därför tror jag att om det hos gemene man praktiserades ett visst mått av uppbygglig stillhet man skulle hinna med så mycket mer. Tiden trasas sönder av dess larm och brus.

Jag hittade en dikt skriven för många år sedan som förstärker mina funderingar. Den heter:


Silentio.

Tystnaden, en evig arvedel, kommer mig oändligt nära.

Kryper in i minsta del, att livets bittra lek mig lära.


Bortom tidens stress och larm, förs jag av en mäktig hand,

till en existens så  varm, hän till soluppgångens land.


Vid oändlig tystnad vill jag lyss till sorlet av en stillsam älv.

Ta del av ivern, den son nyss blev en del utav nig själv.


Ofta hör jag omvärldsbruset, oro, ångestfyllda kval.

Som hindrar mången att i ljuset, finna tystnads högtidssal.


För att leva helt i fullhet finns i  tystnaden en sång.

Med en ton av ro och stillhet, som öppnar livets port en gång.


Någonstans finns evig tystnad när han med frid mig salig gjort.

Långt från livets larm och lystnad. En gång vid evighetens port.


De blir i hast min svaga tro förvandlad till en verklighet.

I tystnad har min själ sin ro, med evig fri fullkomlighet.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Tisdag 16 april 21:07

Lyckligt slut.

Min granne berättade idag att de sågat mer en tall på tomten härom dagen. I tallen satt en gammal fågelholk som en hackspett delvis hackat sönder. När det fällt trädet och skulle ta reda på holken upptäckte de att  det låg två ekorrungar där. De verkade vara nyfödda emedan de inte hade fått någon päls än. Dessutom tycktes de klarat den vådliga färden till marken. 

Nu var goda råd dyra. Hur skulle man göra? Men man satte upp holken igen i ett närliggande träd i förhoppning om att ekorrmamman skulle komma tillbaka. Det tog någon dag utan att något hände. Men si, rätt vad det var så hade hon lokaliserat den nya platsen och var tillbaka hos sina ungar. Som tack för mammans bedrift lade de ut nötter på fådelbordet som hon brukade besöka.

En händelse med lyckligt slut

Av Jöran Lundberg - Måndag 15 april 21:00

Påskväder och annat.

Det är säkert många som gläder sig åt det fina vädret de här dagarna. En hel del har nog sett fram emot påskledigheten. Det verkar också vara gott om snö på de olika vintersportorterna. Även här i våra trakter är det rätt bra med snö kvar. Genom att det är minusgrader om nätterna orkar inte solen tära på snötäcket i någon nämnvärd grad. Skoterlederna är tämligen opåverkade varför de nog är farbara. Troligen blir det någon skotertur upp till Hemsjön i påskdagarna. För min del blir det nog i stort sett att bara ta det lugnt. Jag har eventuellt vaga planer på att hälsa på familjen Johansson i Gröntjärn någon dag. Något kyrkobesök blir det väl också.

Jag drar mig till minnes att under många herrans år var det tradition att fira påsken i Hamavan på fjällgården. Det var varje år en fin upplevelse som för min egen del innebar rätt mycket engagemang som fjälledare under veckan. Men många fina minnen har jag ifrån den tiden. Minnen som är värdefulla att äga.

Onsdagen är intecknad för ett besök vid ögonavdelningen på Örnsköldsviks lasarett. Min fine granne Sture Vikman har lovat att köra bilen eftersom behandlingen kan innebära att jag själv är förhindrad att köra bil.

Avslutningsvis vill jag önska alla ett riktigt fint påskfirande av vad slag det vara må.

Av Jöran Lundberg - Söndag 14 april 22:26

VM-damhockey.

Följde finalmatchen i damhockeyn på TV. Det blev en verklig rysare med massor av märkliga situationer. Bland annat blev ett, som jag tyckte, ett regelrätt finländskt segermål bortdömt av någon underlig anledning. USA kunde vinna finalen efter efter straffläggning. Detta efter fyra perioders spel.

Av Jöran Lundberg - Lördag 13 april 21:33

Den stora smällen.

Jag var ner och besökte min bror Gunnar i dag. Då kom vi att påminna oss vad som hände vid den stor tågexplosionen hösten 1952. Det var vid tretiden på eftermiddagen, jag hade just kommit hem från ett uppdrag med en traktor. Då upptäckte vi att det vällde ut rök från ett tåg som passerade. Av den anledningen stannade det vid järnvägsstationen. Det tog inte lång stund förrän vi hörde explosioner precis som om det varit krig.

Det visade sig att det var ett tåg fylld med pansarbrytande granater som börjat brinna. I hettan från eldhärden begynte de explodera.  Genom ett rådigt ingripande av tågklareraren kunde vagnarna framför eldhärden kopplas loss och dras en bit från explosionsområdet. Genom den  manövern räddades samhället från att helt utplånas. De tre närmaste vagnarna var nämligen var och en lastade med 15 ton trotyl som om de exploderat det endast varit en tom krater i närområdet.

Det dröjde endast någon dryg halvtimme så var brandkår på plats. Eftersom jag inte så lång tid innan slutat min utbildning till brandman ryckte jag in och var brandmännen behjälplig med att få fram vatten till de två fastigheter som antänts av de exploderande granaterna. Jag ställde också upp som strålförare när det var klart med vatten som pumpades fram från en brandpump nere vid KATTJÄRN.

Under en tidrymd av ungefär två timmar exploderade cirka trehundra granater och kastade projektiler upp till flera kilometer. När jag stod och bekämpade elden vid den övertända Konsumfastigheten ven det oupphörligt i luften omkring mig. Vid varje granat som briserade vajade eldslågorna fram och tillbaka av lufttrycket. Efteråt kan man ifrågasätta nyttan av brandbekämpning en sådan gång. Det har nog varit bättre att byggnaden brunnit ner till grunden. Det som var kvar efter branden hade i alla fall inget värde utan vållade bara arbete för att få det sanerat.

Som genom ett under kom ingen enda människa till skada.

Händelsen blev upphov till ett medieuppbåd som efter den tidens mått var gigantiska. Några Stockholmstidningar med journalister och fotografer chartrade ett flygplan som kunde landa på Storsjön. De gjorde reportage och tog bilder som de sedan flög hem till Stockholm med. På den tiden fanns inte de tekniska hjälpmedel som finns i dag.

Jag bifogar till slut en bild som visare de två fastigheter som brann ned.


 

Av Jöran Lundberg - Fredag 12 april 22:13

Krafs.


Fast inget märkligt händer,

det går en dag i sänder

till ingen nytta länder

den på något vis vis.


I nån av dessa dagar

då jag friden jagar

råder tidens lagar

ändå på något vis.


Då den till ingen nytta är

jag endast ett begär

den skall ej vara till bevär

på något enda vis.


Så  uti denna vers

med ord i kors och tvärs

der blit en svettig pers

på alla sätt och vis

 

Då denna torra poesi

riskerar snart att bli

en dikt med ingen mening i

på något konstigtvis







Av Jöran Lundberg - Torsdag 11 april 22:06

En tydlig förändringsprocess.

I dag meddelades att Nyamko Sabuni ställer upp som kandidat till partiledarposten för Liberalerna. I och för sig ett intressant namn eftersom hon säger att hon vill samla de liberala krafter som redan finns i Sverige. Men även för att, om hon väljes, det blir ytterligare ett parti med en kvinnlig ordförande. Med det skulle könsfördelningen bli än mer jämbördig.

Historiskt sett är det inte många årtionden sedan det var otänkbart att en kvinna skulle leda ett politiskt parti. Av tradition var det förbehållet männen. Sett i nutidens perspektiv kan det synas vara en oförsvarbar diskriminering av kvinnan. Man kan misstänka att man därigenom försummat den potential av kvinnokraft som alltid funnits i mer än hälften av landets befolkning. De senaste årens erfarenheter har visat att utvecklingen har varit till gagn för ett nytt och modernare sätt att tänka politiskt. Inte därför att de varit kvinnor utan därför att de visat stor handlingskraft och kompetens.

Jag tillhör de som tycker det är tillfredsställande att "mankvinnaperspektivet" fått träda tillbaka. Och tyngdpunkten läggs på de personliga egenskaper som behövs för att sammanjämka alla krafter som finns i ett idéburet parti. Som till exempel Liberalerna. Det skall naturligtvis bli intressant att följa turerna fram till ett partiledarval.

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se