injail

Senaste inläggen

Av Jöran Lundberg - Tisdag 21 maj 23:25

Gratulationer.

I dag har vårt yngsta barnbarn fyllt 18 år. Det betyder att alla nu är myndiga och redo att ta ansvar för sin egen framtid. Det är bara önska att den blir lyckosam. Vi firade Johan som han heter genom en trevlig stund på restaurang Mamma Mia. Med god mat och fin samvaro. Födelsedagen infaller så lämpligt att han även har möjlighet att rösta i EU-valet.

Kom lämpligt hem till Tallbacken för att följa Tre Kronors VM-match mot Ryssland. En match där de tidvis var utspelade. Mot slutet av matchen kunde Sverige frisera till siffrorna lite som slutligen blev 4-7 till Ryssland, Det betyder att svenskarna blev trea i grupp B och ställs mor Finland i kvartsfinalen. En nog så svår uppgift.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Måndag 20 maj 22:58

Men ett möte.

Man kan i viss mån betrakta den behandling som mina gamla tuggorgan blev föremål för i dag som ett genuint hantverk. Detta eftersom varje dental existens i min mun ägnades en genomgripande omdaning medelst diverse därtill anpassade redskap. Redskap som jag erfor hanterades med verklig skicklighet. Med van hand snickrade Ann Britt bort diverse "skrot" som samlats runt mina hårt kämpande tuggverktyg. Därmed bringande en förändring i min tandstatus som kan beskrivas som genomgripande. Det gör att de med glatt mod kan fortsätta sitt dagliga malande som har så stor betydelse för min överlevnad. Jag föll plack till marken för hennes suveräna arbete. Det betydde dessutom att jag som för var "stenrik" numera är hänvisad till en mera avskrapad livsföring.

Under mitt långa liv har jag konfronterats med otaligt många olika tandläkare. Ända sedan jag som åtta tioåring blev föremål för tandläkare Lundgrens hårdhänta behandling i Trehörningsjö på trettiotalet.  Alla har de haft ett gemensamt. Det har alltid varit en sköterska som haft ett medansvar vid behandlingen. Tills nu! I dag erfor jag nämligen att den tiden är definitivt förbi. Nu har en dator övertagit den rollen. Under hela den undersökning som föregick behandlingen talade hon till en dator. Jag kan bara tro att varje gång datorn fick uppmaningen REGISTRERA hamnade uppgifterna i något diarium som bevaras för framtiden.

Vi människor blir således mer och mer digitaliserade. Det dröjer nog inte lång tid innan man förser varje individ med ett datachipp där all behövlig information för respektive objekt samlas. Det blir något i stil med flygplanens svarta lådor. Det kan till exempel vara av stort värde vid en eventuell olycka. Likasom de moderna bilarna är beroende (och styrda) av datorer kommer vi framdeles kopplas till en dator varvid man på någon sekund får all behövlig information vid tillfället. Men jag tror att likasom man inte sätter in datorer i gamla skrotbilar kommer heller inte min gamla skraltiga lekamen bli föremål för någon omfattande datorisering. Och väl är väl det.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Söndag 19 maj 22:35

Dags igen.

I morgon är det åter dags för en dust med gaddskraparen. Efter att under en lång period hållit sig i bakgrunden har hon nu åter kallat till konfrontation med mina stackars tuggorgan. Det är nämligen så att sedan de tuggkämpat i närmare nittio år är de rätt slitna. Det vill säg de gaddar som fortfarande står till förfogande. Ändå är jag fullt tillreds med det eviga tuggandet de dagligen åstadkommer. De har därvid inte bara en rent estetisk funktion utan även en grannlaga uppgift att förse mitt inre med näringsrikt och väl tuggat maginnehåll. Nu har de på folktandvården i vår region den bestämda uppfattningen att de är i akut behov av en skraporgie för att även fortsättningsvis kunna behålla denna för övriga kroppen så viktiga funktion. Därmed anser samma tandvårdande institution att gaddarna behöver rekonstrueras. Således är mitt öde i morgon en skraplott.

Om man rätt tänker efter, och det skall man ju göra. är det som ett under att den gamla maskinen fungerar så pass bra. Sedan jag fick ordning på karburatorn har den fungerat tillfredsställande med tanke på dess ålder. Man måste ju ha i åtanke att det är många olika slags "grejer" som skall funka. Den skall till exempel regelbundet leverera diverse avfallsprodukter i form av fekalier och annat som, om de inte lämnar kroppen, kan ställa till stort förtret. Muskelmassan skall hållas intakt och balansen skall fungera för att överhuvudtaget kunna göra en hovsam förflyttning. Huvudets huvudsakliga innehåll som ibland används till "brainstorming" måste tillfredsställande tillföras både näring och syrerikt blod. Till huvudfuktionen hör också att koordinera min lekamen till att fungera både fysiskt, mentalt och socialt. Något som jag varje dag är innerligt tacksam över att den fungerar. Med anledning av detta gynnsamma förhållande tar jag varje dag som en bonus och strävar efter att föra ett så normalt liv som möjligt. Inklusive att krocka med en gaddskrapare.

Därmed önskar jag alla mina bloggdiggare en god natt och dito morgon.

Av Jöran Lundberg - Lördag 18 maj 23:22

Denna gången delvis från Slovakien.

Det fina sommarvädret dominerade även i dag. Med rätt ringa aktiviteter från min sida Mitt på dagen satt jag hos min grannar Sture och Mona. vi satt i deras uterum och samtalade omkring en kopp kaffe. Det känns värdefullt att ha god grannar omkrinng sig, ( det har jag nog skrivit förut i min blogg). Han lovade hjälpa mig med en pryl till Volvon.

Under aftonen var jag till Trehörningsjö och lyssnade till sång och musik i Filadelfialokalen. Verkligen underhållande. Dagen avslutades med en hockeymatch på TV från Brattislava. Sveriges tre kronor tog sig an Schweiz i VM-spelet. Det blev en rafflande och jämn drabbning där Svenskarna vann så småningom med 4-3.

En bra avslutning på en solig sommarlördag.

Av Jöran Lundberg - Fredag 17 maj 22:01

Syttende maj.

I dag har det varit en strålande sommardag här på Tallbacken. Mitt på dagen tangerade det 24 grader varmt och i skrivande stund (22,10) är det 19 grader varmt. Inte vet jag om det var så klokt, men jag tog ut sommarmöblerna till altanen. Satt i solen och hade det skönt när min bror Gunnar kom. Vi satt och samtalade en god stund. Mest om gamla minnen. Han nämnde att det var nu 50 år sedan jag körde på tok med lastbilen i Björna. En olycka som kunde kostat mig livet men som genom ett under klarade jag mig i stort sett oskadd. Den enda skada jag hade var ett hål på överläppen som jag tog mig ner till lasarettet för att få åtgärdat. Jag minns att läkaren som höll i nålen frågade om han skulle använda en tråd i samma grå nyans som skägget.

Min svåger och svägerska från Umeå var också på besök. De åkte egentligen hit till Långviksmon för att besöka Ingrid som har varit rätt krasslig den senaste tiden. Hon är för närvarande hemma efter att ha varit för behandling på Örnsköldsviks lasarett. Hon är således åter hemma i sin lägenhet men mycket trött och svag. Efter besöket hos Ingrid var de hos mig på Tallbacken en god stund.

Allt emellanåt sanerar jag bort lite fjolårslöv för att få det fint omkring mig. Men jag tar det väldigt lugnt och tar många vilopauser. Arbetet går givetvis långsammare men det har egentligen ingen betydelse. Det får ta den tid det tar. Samtidigt får jag ju lite träning för min ålderdomliga lekamen som annars har en tendens att rosta ihop. Och tillika har ni mina kära bloggdiggare som följer mitt liv här på Tallbacken bringats till insikt om att jag inte har några svårigheter att fylla min tid med olika aktiviteter.

Därmed gonatt och gomorron.

Av Jöran Lundberg - Torsdag 16 maj 22:58

Ishockey.

Det må tillåts mig att något lite kommentera den pågående VM-turneringen. Efter förlusten mot Tjeckien i inledningsmatchen har Tre kronor vunnit sina matcher med rätt övertygande siffror. Sverige ligger trea i tabellen efter Ryssland och Schweiz. På lördag avgörs det vid matchen mot just Schweiz. Med all sannolikhet tar sig Sverige till kvartsfinal. Det är bara frågan om vilken placering vilket har betydelse vilket lag de möter,

Besked senare.

Av Jöran Lundberg - Onsdag 15 maj 23:17

Livslångt lärande.

Jag har nog vid något tidigare tillfälle berört ovanstående tema men tycker det är så intressant att jag vill utveckla det ytterligare.

Jag har av och till funderat över vår förmåga att lära oss visa saker och få det inpräntat som fasta avtryck i hjärnan. Intryck som sitter kvar under många år framåt. En del hävdar att inlärningen börjar redan i moderlivet. Något som andra ställer sig mycket frågande inför. Det har dock konstaterats att hörseln är något som utvecklas tidigt i fosterstadiet. Om det sedan har någon betydelse för fostrets lärande är mera utopiskt. Ett fullgånget foster är redan vid födseln utrustad med vissa grundläggande funktioner som den första tiden förstärks ytterligare. Tidigt i livet har babyn möjlighet att genom hörsel, syn och känsel studera sin omgivning och lära av den. Jag har den uppfattningen att en lugn och ombonad miljö som råder i en trygg omgivning  är gynnsamt för det lilla barnet. Det är också viktigt så till vida att de först intrycken i babyns liv hämtas ur närmiljön. Man kan således med rätta påstå att det lilla barnet under åren före skolåldern  stimuleras lättare i sitt lärande i en trygg och kreativ uppväxtmiljö.

Under den första tiden i skolan sker lärandet i stor utsträckning genom inflytande utifrån. Då är det viktigt att det finns människor i barnets närhet med pedagogisk kunskap som kan knyta an till den arvsmässiga basen eleven har. Och att de med hängivet intresse för dennes utveckling förmå inpränta de grundläggande kunskaper som är nödvändiga för det fortsatta livet. I stort sett samma förutsättningar måste också finnas för att anpassas till ett kommande yrkesliv. Att finna sig tillrätta i en yrkesroll som man trivs med är oerhört viktigt. I ett sådant liv och med en stimulerande arbetsmiljö fortsätter det livlånga lärandet. En sköterska till exempel som har arbetat många år har med tiden förvärvat oersättliga kunskaper. Kunskaper som även kan gagna omgivningen.

Många har den uppfattningen att med stigande ålder har man bristande möjligheter att lära sig nya saker. I verkligheten en alldeles galen uppfattning. Under förutsättning att sjukdom inte förändrat förmågan att ta till sig lärandet finns utomordentliga möjligheter att förkovra sig. Vid hög ålder kan det möjligen bli som för en gammal dator, det går långsammare. En stimulerande och kreativ miljö är, liksom i livet för övrigt, en viktig del av denna process. Därvid har jag många gånger funderat över hjärnans utrymme för ytterligare kunskaper och sinnesintryck. Är det möjligen så att utrymmet i hårddisken börjar ta slut eller är det i praktiken oändligt. Tanken är hisnande och föranleder nog bloggskrivaren till ytterligare forskning på området.

Av Jöran Lundberg - Tisdag 14 maj 22:14

Att göra vesta.

Jag har av och till lite kontakt med Hemtjänsten så till vida att jag har någon timmes städning varje månad. I dag var det dags. Men när hon kom fram mot eftermiddagen hade jag både dammsugit och torkat av samtliga golv. Så det var liksom inget över för henne. Hon fick i alla fall städa toaletten och dammsuga heltäckningsmattan i sovrummet. Plus att hon dammsög de övriga ytorna en gång till.  Dessutom dammtorkade hon i TV-rummet. Så nu är det ordentligt städat i min lya.Jag skulle nog klara min städning själv men tycker att det år bra att någon kommer och håller koll på min städkompetens.

Om hon så skulle komma igen om ytterligare fyra veckor blev det under den tid jag var borta på Gotland. Jag föreslog då att hon skulle komma om fem veckor i stället. Men se det kunde hon inte bestämma själv utan beslut från sin verksamhetsledare. Som naturligtvis inte var anträffbar. Så hon lovade återkomma med besked när hon fått eventuellt klartecken från  hemtjänstverksamhetskommandoran. Vilken byråkrati.

Förr i tiden fordrades det inte några vittomfattande beslut för att göra vesta. Det som nedanstående dikt beskriver


Att göra vesta.

Att göra vesta då de bôrket är Ja.Då dä ä bôssa ne sä eländet

Då môe legg å akräpa bå här å där, jett fäll vara rätt sä növändit.


Då jett man använn bå börst´n å kasta för dell å sope rernt.

Å iblann gett man ta te kvasta. Å ärbet på biiti å sernt.


Rotbörst n å såpa å vattne kan vara rakt bra å använn iblann.

Å int på na ärbete spara för å gni å gno en stann.


Ja man fo gå  på uta bara håken sä man kan svettenen bli.

För å fo vesta ti kåken fo man då legge i.


Sömt gett man kneavägen gå, ôm man kerrentårent ske få.

Man ä söm tjvungen å gå på nästarn dells man bli grå.


Sä blire en hiskelens himmelens fröjd då de änteligen vesta blett.

Man kan känne säg kärrernta gla å nöjd ätter all möda å svett

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se