Nummer 29.

Byggdes 1939 av Esra Lundberg som bostad för honom och hans familj. Det nya huset ersatte en tidigare bostad som togs i bruk 1926. Huset ät byggt i herrgårdsstil med dubbla entréer. I fastigheten var under många år fram till automatiseringen på sextitalet bygdens telefonstation inrymd. Jag visar en bild av huset taget vintern 2019

Det skrivna ordet.

I den 45-te psalmen står det i första versen följande:

Mitt hjärta brusar av härliga ord.

jag sjunger en sång till kungens ära,

min tunga är som en snabb skrivares penna.

När jag hörde den psalmen läsas kom jag att tänka på vilken tillgång vi har i ordet. Att med olika medel hantera det enskilda ordet till satsbyggnader och därigenom forma meningar som läsaren finner behag i. Vare sig det är det talade ordet eller det skrivna är det ett kapital vi förfogar över.

Det jag nu ämnar berätta har jag nog skrivit om i någon enstaka av mina mer än tre tusen bloggar men jag relaterar det ändå. När jag som tjugoåring gjorde rekryten vid garnisonsbrandkåren i Boden och var ambulansförare hade jag ofta långa väntetider mellan utryckningarna. (Som ambulansförare var man befriad från det eviga mässingputsandet). Då hände det sig att från en av mina kamrater kunde jag få överta en Hemodskurs i maskinskrivning. En annan  bland rekryterna hade samtidigt lånat en skrivmaskin som jag fick använda. Det resulterade att jag emellan utryckningarna med ambulansen satt och övade för att lära mig hantera maskinskrivandets svåra konst.

Genom livet har jag haft mycken nytta av att snabbt kunnat hantera en skrivmaskins tangenter. När sedan på 1980-talet datorn kom blev det så mycket enklare att skriva. Då fick man möjlighet att enkelt och snabb korrigera det som eventuellt hade blivit fel. Under de senaste 40 åren har det varit datorn som i allt väsentligt  varit föremål för min skrivarmöda. Under cirka tjugo år i slutet av 1900-talet frilansade jag för Örnsköldsviks Allehanda som radskrivare. Under söndagarna hade jag ofta fullt upp med att få till reportage för måndagsbladet.

Fortfarande finner jag en omåttlig tillfredsställelse i att hantera det skrivna ordet. Har medverkat i vårt lokalblad sedan starten. Det alster som i dag heter Gide älvdal. Att skriva en blogg varje dag är även det en hobby som av och till triggar mig. Ett färdigt bokmanus ligger också och väntar på tryckning i dessa Coronatider. Men för att kunna hantera det skrivna ordet fodras det att intellekt fungerar tillfredsställande. Min förhoppning är att hjärnan skall fungera ännu någon tid. Den som lever får väl se.

På grund av ett tekniskt fel kom dagens inlägg inte att sändas. Här kommer det.

Nummer 27.

Ursprungligen byggd som pensionärstillvaro för Nils-Erik Johansson och hans hustru när han på äldre  dar avyttrade sin jordbruksfastighet. Numera familjebostad. Väl underhållen.

Dags att inta sängläge.

För natten jag redan utvalt

ett nog så paradoxalt

sängläge, helt vertikalt,'

det jag ser som något basalt.

Ja. Det är nästan lite sakralt

och inte så lite banalt

utan att få något betalt

ty det är så anbefallt.

Efter dagens möda och strid

kan det alltså vara på tid

att söka den nattliga frid

som ger mig ny styrka därvid.

Det har blivit en osviklig vana

att varje kväll uppsöka nirvana

och därtill uppleva fata morgana,

guden Insomnia även utmana.

Kapitel 1 Johnsson Johnsson och Johnsson-

De som valt att hava sin hemvist i den lilla och avsides belägna bosättningen är alla i stort sett släkt med varandra. Dessutom är de alla jämbördiga så till vida att alla skaffade sin utkomst av vad den sandiga och karga jorden kunde frambringa. Men trots att de ständigt levde under knappa och ibland usla förhållanden agerade de som om de varit söner till en Rockefeller eller en Wallenberg. Sammanhållningen och gemenskapen familjerna emellan var tämligen god med frånvaro av några större störningsmoment. Man insåg sig vara betjänt av goda och fasta relationer med sina grannar som dessutom tillhörde samma klan.

Längst norrut hade Bror Johnsson sin hemvist med sin familj med kär hustru och sex barn i fallande åldrar. Allt eftersom de växte till sig fick de delta i familjens vardag med olika sysslor och göromål. Äldsta flickan fick tidigt ta hand om sina  yngre syskon när föräldrarna inte kunde vara tillstädes. Redan tidigt fick de vara i ladugården och delta i kreaturens skötsel. Det skedde inte alla gånger utan protester men med både  morot och piska rättade det till sig. Gårdens och familjens bästa gick alltid i första rummet.

I nästa gård som även den var ett litet torp med några hektar jord bodde en bror till Bror. Han hette Bertil Johnsson och var lite äldre än sin bror Bror. Även han hade hustru och stor familj. Även de levde under de villkor som människor på landet var ställda under. Det kan väl bara nämnas att en av sönerna vid namn Anders Allrik var en särling på många sätt och vis. Han var mycket tekniskt begåvad och särdeles intresserad av  möbeltillverkning. Redan som ung grabb tillbringade han all sin fritid i gårdens snickarbod. Hans första alster var en så kallad tolvslåstol som var en exakt kopia av en sådan som hans far Bertil en gång löst in på en bondauktion. Hans dröm var att en gång när han blev äldre kunna äga ett alldeles eget snickeri.

Större delen av de personer som befolkade Jämmerdalen var således ättlingar till urfadern John John Johnson som en gång i gången tid kommit att slå sig ner i den dal som då var vildmark. Med ytterst primitiva redskap men med en utpräglad odlariver hade han börjat hacka i den mark som framdeles skulle bli hans försörjning. Hans fem söner och en dotter var nu etablerade i Jämmerdalens gemenskap. Alla med föresatsen att bidra till utvecklingen av den lilla orten. Släktskapen till trots var de alla särdeles olika till person och sinne. Detta bidrog till att skapa en mångfald som blev till gagn för Jämmerdalens framtid.

Att i några kommande kapitel skildra denna intressanta samhällsutformning skall därför förhoppningsvis kunna bli till en spännande och fascinerande läsning. En skildring som även kan bli till gagn som ren dokumentation av den samhällsstruktur som en gång var en del av Sveriges historia,

Vinterns första snö.

I morse när jag tidigt steg upp och kikade ut v det vitt på marken omkring huset. Det var inget snötäcke av betydelse utan endast så pass att det lyste vitt. Sedan har det fortsatt att snöa av och till under dagen. Jag tror inte att det kommer att ligga kvar någon längre tid eftersom att marken fortfarande inte är frusen. Men det ger oss ändå en signal om vad som komma skall. Men det är väl bara att tacka och ta emot något som tillhör den kommande årstiden som heter vinter. Jag upplever det ändå som en mer eller mindre svårartad omställning. Det är lättare så till vida att jag under en längre tid gjort vissa förberedelser som oundvikligen tillhör denna tidsperiod. Jag brukar skoja ibland och säga att; nu kan jag gå i ide och vakna upp vid vårsolens glans.

Vad gäller Covid 19.

Där har det i dessa dagar konstaterats att smittspridningen i Europa och världen har ökat i en så kallad "andra våg". Så även i vissa regioner i vårt land. Smittan drabbar numera i stor utsträckning yngre och medelålders personer vilket dessbättre betyder att det är ytterst få som avlider av sjukdomen. Lokalt här i vårt område har vi inte i någon nämnvärd grad märkt av vågen. Vi träffas till exempel i GUBBRÖRAN varje torsdag. Det enda som är annorlunda är att vi är noga med handhygienen och att hålla avståndet. De intressanta diskussionerna är frekventa och skall enligt vår mening bidra till att lösa alla världens svårigheter. Vi funderade till exempel om Donald Trump verkligen har insjuknat i Covid 19 eller var det bara fejkat för att få mera uppmärksamhet. Han tillfrisknade förvånansvärt fort tycker vi.

Ett relativt normalt Coronaliv råder således i vårt område.

MODO

Vad gäller MODO har de åter, likt en Atomubåt, hamnat under isen. I kväll spelade de hemma mot Karlskoga och förlorade med 0-4 efter en urusel insats. Den offensivlusta som de visade i förra matchen var som bortblåst. I stället var det ett enda långt Chickenrace. Bättring efterlyses!

Nr 25. Fd. bensinstation.

Byggdes 1957 och tjänade som samhällets centrum för bilars service till slutet v 1900-talet. Numera mer eller mindre förfallet under oansvariga ägare.

MODO i bottenläge.

Den allsvenska ishockeyn har rullat igång trots Coronarestriktioner. Antalet personer i publiken är fortfarande begränsad till femtio. I Fjällräven center har de i viss mån kringgått bestämmelserna och tar in ytterligare åskådare i restaurangen och logerna. Dessutom har de försökt kompensera ett visst inkomstbortfall genom att höja priserna på förtäringen. En vanlig hamburgare kostar närmare 300 spänn. Den får man äta med andakt.

Hamburgaren blir än mer problematisk i ljuset av att MODO-s herrlag har börjat serien på ett närmast uruselt sätt. Efter fyra omgångar ligger de sist i tabellen med endast 4 erövrade poäng. Poäng som de tagit i de två senaste matcherna mot Kristianstad. Endast under matchen i kväll var det godkänd klass på deras spel. De vann även kvällens drabbning med 6 mål mot Kristianstads 4. Det MODO som under förra serien var i stort sett klart för spel i SHL har i årets serie ett helt nytt och annorlunda lag. Trots många nya men namnkunniga spelare tar det nog en tid innan de är helt samspelta, Ny match är det redan på söndagskväll.