En dramatisk natt.

Jag har nog i något tidigare inlägg berättat om min vistelse som vapenfri värnpliktig vid Garnisonsbrandkåren i Boden dit jag kom som nittonåring en junidag för mer än sjuttio år sedan. Med nytaget körkort som jag erhållit efter en kort utbildning vid en körskola i Härnösand. Brandstationen ansvarade också för ambulansverksamheten inte bara för den militära garnisonen utan även för civila i hela Bodenområdet. Det fanns två ambulanser, en modell 34 och en från 39. De bemannades av oss värnpliktiga. Bara någon dag efter att jag anlänt till Boden blev jag uttagen som ambulansförare. Efter en snabb introduktion var det bara att hoppa in och köra. Året som delansvarig för ambulanstransporterna för en stor del av Norrbotten var fylld av många dramatiska händelser som för en oerfaren yngling många gånger var rätt påfrestande. Jag ämnar i kväll berätta om en sådan.

En vinternatt blev jag och min assistent larmade till en olycka vid järnvägsstationen. Det visade sig vara en person som vid växlingsarbete halkat i snömodden och blivit överkörd av ett växellok. Hans båda ben var krossade och när vi anlände låg han fortfarande under loket. Räddningsarbetet var i full gång för att få loss honom. Det gick ut på att genom domkrafter hissa upp maskinen för att få loss honom. Under tiden ropade den olycksdrabbade att de skulle strunta i domkrafterna och i stället backa undan loket. Under tiden försökte jag i möjligaste mån hålla honom varm.

Det tog alldeles för lång tid med att få fram honom och efter en kort stund förlorade han medvetandet på grund av blodförlusten. På den tiden fanns inga möjligheter att ge honom blodtransfusion på stället. Efter en intensiv arbetsinsats lyckades man få loss honom och  till ambulansen. En fartfylld transport med blåljus genom Boden vidtog.

Tyvärr hade han avlidit av blodförlusten. Eftersom han fortfarande låg på ambulansens bår blev vi uppmanade att skjutsa honom till bårhuset. Jag minns att det inte fanns någon ledig katafalk att lägga honom på utan vi var tvungna att lägga honom på golvet. Vi rätade till honom efter bästa förmåga och tog en filt från ambulansen och bredde över honom. Den natten var det inte lätt för en yngling som inte konfronterats med så dramatisk död att somna