Regn, sol och värme.

Just i skrivande stund är det regnigt väder över Tallbacken. Ett behövligt regn för böndernas skörd, men också för markernas bär. Jag har i möjligaste mån försökt analysera hur det blir med tillgång på olika bärsorter. Hallonen har mängder av blommor som just nu börjar kartsättas. För att det skall utvecklas till en god skörd behövs det både regn och sol. Blåbären är på väg att mogna, men vad jag kan bedöma blir det ingen rekordskörd. Men det är egentligen för tidigt att kunna säga alldeles exakt. Det verkar inte bli något så kallat lingonår i höst. Vad jag i nuläget kan se är det nästan inga blommor på lingonriset. Vad det nu kan bero på. Men lingonen kommer ju inte förrän ganska sent så även där är det också svårbedömt. Hjortronen har jag inte haft tillfälle att kolla upp så det kan jag inte bedöma.

Av väderprognosen att döma skall det efter det här regnet bli några dagar med sol och värme vilket skulle vara gynnsamt. Både för växtligheten och för trivseln.

Lördagen som passerat ägnade vi åt en familjeträff i Hemsjön. Jag tillsammans med Thor-Leifs och Ulrikas familjer samt Anders och Louise med deras två barnbarn Olle och Frank. Därtill Gunnar Samuelsson som var gift med Margit.Inalles 17 personer. Till en början var det väldigt varmt och soligt väder men efterhand blev det svalare, Thor-Leif tog med sig Olle (nio år) och Frank (5) med på en fisketur. Ett antal abborrar och en gädda blev dagens fångst. Det var Olle som drog upp gäddan vilket han var väldigt stolt över. I morse (måndagsmorgon) begav sig besökarna från Skåne, tillbaka till hemtrakterna med sin husbil.Det har varit händelserika dagar omkring min nittioårsdag.

Onsdag åker gotlänningarna tillbaka varefter det åter blir stilla och lugnt här på Tallbacken.

Något innerligt.

Jag var på gudstjänst i Missionskyrkan i dag. Då sjöng vi psalmen 201. I femte versen kan man säga skildras också en vänskap. Jag citerar femte versen:

Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt.

min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt.

I paradis han huld och vis, mig sist skall omplantera.

där inget vissnar mera.

Verkliga vänner, Fortsättning.

Att äga förmåga att skänka verklig omtanke om sina medmänniskor är ofta en del av ens egen tillvaro. Med god vilja kan den dock utvecklas och förmeras till nytta både för den egna personligheten, men i ännu större utsträckning i mötet med andra människor. Som jag inledningsvis antydde är den en förutsättning för ett väl fungerande samhälle. Embryot till meningslösa krig och konflikter är för det mesta bristen på empati och förmåga att tankemässigt liera sig med andra människor och samhällsbildningar. Tyvärr är det inget nytt fenomen utan i stort sett genom hela den mänskliga historien har sådana destruktiva tänkesätt och handlingar existerat. Något som dessvärre är hart när omöjligt att förändra.

Men låt oss komma överens om att vi i den lilla kretsen skall uppträda så att vi sprider kärlek och medmänsklighet som kan väva till en global folkrörelse. Fullt medvetna om att detta är det enda som kan leda till en förändring.

Slutar med att citera en vis mans ord. SANN VÄNSKAP ÄR DEN PLANTA SOM KAN FÖRÄNDRA VÄRLDEN. DEN BÖR ANSAS OCH VATTNAS MED ÖVERSVALLANDE KÄRLEK. (Jöran Lundberg).

En kärleksfull relation.

Min nittioårsdag blev en manifestation av vad verklig vänskap betyder. De många som ville vara med och på olika sätt fördjupa de vänskapliga relationer jag har till alla i min bekantskapskrets. Inte bara de som kunde närvara vid festen utan också alla som på olika sätt hört av sig och velat uppmärksamma mitt jubileum.

Det föranleder mig att något lite fördjupa mig i vad verklig vänskap betyder. En god och meningsfull livsmiljö är alltid grundad på de relationer vi har till varandra. Den byggs upp sten för sten av ett gott och fint uppträdande där man i ord och handling skapar den solida byggnad som blir en liten del av en fredlig och fridfull värld. Om alla runt om i vår värld skulle odla den medvetenheten i sina hjärtan skulle verkligheten runt om oss te sig så radikalt annorlunda.

Forts i nästa blogg,

90 år.

Det har varit ett riktigt fint nittioårsfirande. Tårtkalaset i kyrkan var mycket välbesökt med många som stod för gratulationerna. Men samtidigt har det varit en rätt ansträngande dag. Därför blir det en lite utförligare skildring i morgon bittida. Så,  kära bloggdiggare får ni "tjå" er till dess.

Godnatt och godmorgon!

Kosmopolitiskt.

I dag kom jag att tänka på hur min hembygd förändrats i befolkningsstrukturen under min livstid. När jag var barn var det inte så många att egentligen ta fel på. Jonke Annersen bodde på sitt torp å´n Pell Pers´n bodde där Å Kopra va där, å Andersson & Näslund hadde affärn därn. Dä var Erik Pers Karin å KebbeBrita, Karin Bylund å Banmästars frun.

Nu har allting förändrats så till vida att var och varannan har utländsk bakgrund. Det är en brokig palett med personer och familjer som flyttat hit, funnit sig till rätta och trivs alldeles utmärkt i Långviksmon. Jag vet inte om jag kan räkna upp alla olika nationaliteter som nu befolkar min hembygd. Människor från Finland, Polen, Ryssland, Island, Holland, Tyskland, Ukraina m.fl En lång rad afrikanska länder är också representerade. Så många att jag inte kan alla de namnen.

Tvärt emot en del andra har jag den uppfattningen att i viss mån är det en fördel för samhället att konfronteras med människor från andra länder och andra kulturer. Det kan, om man ser det positivt, vara en medel att förhindra "inavel" i tänkesätt och samhällssyn. Det är också ett bevis på att vår bygd är värt att leva och bo i även för folk med annan bakgrund än den vi av hävd är vana att verka i. Merparten är också välartade och har ambitionen att vara hedervärda medborgare i vår gemenskap. Jag beundrar dem också för den vänlighet som de allra flesta av dem visar. De bidrar också med mycken kunskap av annan karaktär än vi är influerade av.

Att bo, leva, och verka i en landsbygd av den karaktär som omger oss ses ofta av dem som något alldeles fantastisk. Hemmablinda som vi är gör att vi inte ser alla de fördelar som följer med en lte annorlunda livsmiljö. Då kan det vara nyttigt att tillföras intryck och impulser från andra levnadsmiljöer. Sådana som kan vidga våra vyer och öppna våra ögon. Som slutligen kan skapa ett så annorlunda samhälle att även den mest korkade byråkrat kan falla i beundran.

Jubileum.

I övermorgon,  det vill säga på fredag, har jag mitt jubileum. Det huvudsakliga firandet kommer att bli genom att hälla "oppet hus" i missionskyrkns servering från klockan 12.00 Då blir alla som vill bjuden på tårtkalas under eftermiddagen. Vi har inte satt någon exakt tid för avslutning så om det är någon som vill titta in efterjobbet går det nog bra.

En frivillig gåva till församlingens ungdomsarbete har jag även tänkt mig. (observera frivillig). Det går även att swicha till församlingens swichnummer som är 1233490786. Märk Jöran 90.

Med en närd förhoppning om en trevlig nittioårsdag.

Att ansa en matta.

Min närmaste granne och jag ansade våra gräsmattor i dag. Det gick tyst och lugnt till väga utan något störande buller som eventuellt kan skorra jämmerligt i andra grannars öron. Han har, liksom jag, skaffat sig en eldriven klippare som startar utan att man behöver anstränga sig och dessutom klipper gräset i det närmaste ljudlöst. Om alla i grannskapet skulle följa vårt exempel skulle friden lägra sig över nejden och mången irritation undvikas. Som en extra bonus arbetar den dessutom ytterst miljövänligt. Inget fossilt bränsle och inga avgaser. Vad jag kan förstå har min granne en mera avancerad typ som är självgående och med bredare klippbredd. Jag har en tämligen enkel typ som är självgående så till vida att jag får själv gå med den. Men mattan blir välansad och fin och den gamle gubben får lite motion för sina ålderdomliga senkomstledamöter. Halleluja!

Det är många villaägare som numera övergår till så kallade självgående robotgräsklippare. Den är möjlig att trimma in på gräsmattan och starta den i början av säsongen för att sedan låta den puffa på med sin minst sagt vingligt virriga arbetsuppgift.När kraften tryter söker den sig tillbaka till en laddstation där den hämtar ny kraft för fortsatt vinglande. De flesta robotar kan man gott säga är inte särskilt "klipska" De irrar omkring på den ägandes gräsmattan utan minsta logiskt system vilket kan resultera i att mattan aldrig blir helt färdigklippt. Alltid är det någon tuva som den inte har "hittat".

En lösning på problemet vore att med hjälp av GPS, programmera den på sådant sätt att den systematiskt klippte våd för våd av mattans ytenhet. Det skulle resultera i en välklippt matta på nolltid. Därefter skulle den lugnt avvakta till dess att gräset nått en i förväg bestämd längd. Därefter skulle den nås av en impuls som startar den för ytterligare en klippinsats. Med ett sådant framtida system skulle man alltid ha gräsmattan perfekt välansad.

Då skulle den lyckliga mattägaren, likt författaren av denna blogg, med trygghet kunna inta sitt favoritläge i "snarkofagen" varefter båda kunde möta en ny dag utan att vara så gräsligt matta.