Jämmerlikt inte jämlikt.

Följde sjukvårdsdebatten från Sollefteå i TV2 i kväll. Dessvärre tycker jag att den inte gav särskilt mycket. De båda sidornas ståndpunkter var tämligen låsta. Någon öppning åt något håll verkade heller inte finnas. I övrigt var det inte någon tvekan om var sympatierna fanns hos den månghövdade publiken. Dessa var naturligt nog för ett fullvärdigt fungerande sjukhus i Sollefteå. En grov miss var enligt min mening när man jämförde förutsättningarna för vården i Kalmar med den i Västernorrland. Det måste rimligen vara rätt stor skillnad både geografiskt och strukturellt.

Landstingsrådet Erik Lövgren hänvisade gång på gång på den betydelse som 33 vårdcentraler har för länet. Vad han inte nämnde var hur illa dessa vårdcentraler fungerar i dag. Av dessa 33 är det väl bara en handfull som har full bemanning nämligen de som bedrivs i privat regi. Någon vilja att eventuellt finna andra lösningar för vårdbehovet i länets inland verkade heller inte finnas. Något som man inte ens velat förutsättningslöst utreda.

Personligen hävdar jag fortfarande som min åsikt att huvudorsaken till alla dessa förändringar är att rädda Sundsvall som specialistsjukhus. Att envist värna de många kompetenser som bara kostar oerhört mycket pengar. Som dessutom skulle kunna bedrivas åtskilliga millioner billigare om man i stället sökte ett konstruktivt samarbete med Umeå och Gävle. Anläggningar med mycket bättre specialister och som dessutom lider av en överkapacitet.

Om lite drygt ett år är det val igen och det blir intressant at följa utgången. Inför det valet är det många kandidater som tvekar att axla den svåra uppgiften med den hårda mobbningskultur som infunnit sig den senaste tiden.